Herr talman! Jag börjar tro att vi har olika utgångspunkter till varför vi engagerar oss politiskt. Jag har inte engagerat mig för att mitt parti till varje pris ska sitta i regeringen, utan jag har gjort det för att mitt parti ska kunna påverka. Det kan man göra utanför regeringen, och man kan göra det i regeringen.

Jag ser jättegärna ett samarbete i mitten av svensk politik. Jag ser jättegärna ett samarbete med Kristdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna - om ni vill komma hem till Alliansen igen.

Man kan skratta åt detta, men om man tittar på reservationen i kammaren är det vi som står för Alliansens arbetarlinje och jobbskaparlinje. Men det är ni som höjer a-kassan. Det är ni som står för bidragslinjen.

Sverigedemokraterna skrattar, och jag förstår dem eftersom de får igenom sin politik. Jag köper inte premissen om att utgångspunkten ska vara Sverigedemokraternas politik eller Vänsterpartiets politik. Det finns många val och alternativ däremellan.

Ska det verkligen vara tre och ett halvt år till i kammaren med att allt är Socialdemokraternas fel, att de har gjort för lite, eller frågan om hur vi ska få ihop regeringsunderlaget? Ledamoten säger att man har ett högt tonläge när man inte är säker. Jag kan konstatera att ni vill prata om allt förutom regeringens egna politik. Det, om något, är ett tecken på osäkerhet.

Ni har fått igenom mycket, och det återstår att se vad det faktiskt blir av det. Johan Pehrson var ute i veckan och sa att det inte ska genomföras utan bara utredas. Sedan blir det nog svårt att genomföra i praktiken. Det går att konstatera mycket om generalavtalet, men samarbetet fungerade faktiskt bra. Det vi var överens om genomfördes. Det återstår att se om ni har ett lika lyckat samarbete dessa fyra år. Exempelvis är det rätt många kristdemokrater som inte står bakom alla delar av Tidöavtalet. Det kan vi ta i en annan debatt, till exempel om aborträtten.