Herr talman! Sverige var länge ett föregångsland vad gäller aktiv arbetsmarknadspolitik. Under ett knappt halvsekel, från 1950-talet fram till början av 2000-talet, satsade Sverige betydligt mer på aktiv arbetsmarknadspolitik än andra jämförbara länder. Så är det tyvärr inte längre. I stället har det skett en successiv tillbakagång för den aktiva arbetsmarknadspolitiken i Sverige, vilket har gått hand i hand med att målet om full sysselsättning har övergetts.
Utvecklingen har drivits fram av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar. En politik inriktad på rustande och kompetenshöjande insatser för att förbättra arbetssökandes möjligheter på arbetsmarknaden har dessvärre ersatts av en politik för att höja sökintensiteten och maximera arbetsutbudet. "Reformeringen" av Arbetsförmedlingen, som innebar att en stor del av myndighetens verksamhet privatiserades, är ett led i den här utvecklingen.
Herr talman! Vänsterpartiet vill återupprätta den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det kräver dels en arbetsförmedling som fungerar, dels större satsningar på aktiva åtgärder som rustar och höjer de arbetssökandes kompetens. Fokus ska ligga på att förebygga och bryta arbetslösheten.
Vänsterpartiet förespråkar som sagt en aktiv statlig arbetsmarknadspolitik med tonvikt på god matchning, kompetenshöjande insatser och funktionella stöd riktade till de individer som behöver dem. Insatserna ska bidra till en väl fungerande arbetsmarknad där människors kompetens och vilja att arbeta tas till vara.
En sammanhållen statlig arbetsförmedling med nationell överblick är en förutsättning för att kunna föra en sådan aktiv arbetsmarknadspolitik. Arbetsförmedlingen ska finnas i hela landet för att garantera att alla medborgare ges ett likvärdigt stöd oavsett var de bor. Myndigheten ska fokusera på att rusta de arbetssökande och matcha dem mot de jobb som finns och växer fram. Insatserna ska vara individuellt anpassade och effektiva.
Samrådet mellan Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadens parter bör stärkas i syfte att ta till vara parternas unika kunskap om arbetsmarknadens funktionssätt. Myndighetens samverkan med kommuner, regioner och näringsliv bör utvecklas. Verksamheten ska bedrivas i offentlig regi utan vinstintresse, och antalet privata aktörer bör begränsas.
Herr talman! En arbetslöshetsförsäkring som ger inkomsttrygghet vid arbetslöshet är avgörande för att skapa starka och trygga löntagare. Arbetslöshetsförsäkringen har flera syften. För den enskilde löntagaren ger akassan inkomsttrygghet i övergången från ett arbete till ett annat. För löntagarna som kollektiv bidrar försäkringen till att förhindra underbudskonkurrens och att upprätthålla löner på en anständig nivå även i tider av arbetslöshet.
Arbetslöshetsförsäkringen har en viktig roll i samhällsekonomin. Den dämpar konjunkturnedgångar, förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt, har en positiv effekt på produktiviteten, ökar arbetskraftsutbudet och bidrar till ökad jämlikhet.
För att den som förlorar jobbet ska kunna få goda möjligheter att antingen ställa om eller hitta ett jobb som motsvarar ens kompetens behöver a-kassan ge en rimlig ersättning. 80 procent av inkomsten är en rimlig nivå för att säkra inkomsttryggheten och omställningsförmågan för individen. Så ser a-kassan inte riktigt ut i dag. Under de senaste decennierna har arbetslöshetsförsäkringen försämrats. Ersättningen har urholkats över tid, och allt färre får dessa 80 procent.
Vänsterpartiets mål är som sagt att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av sin tidigare lön vid arbetslöshet. Vi vill därför höja den högsta dagpenningen och grundbeloppet, indexera ersättningsbeloppen till löneutvecklingen, höja ersättningsnivån till 80 procent för hela ersättningsperioden samt för tid med aktivitetsstöd, förbättra kvalificerings- och ersättningsvillkoren, avskaffa karensdagarna i a-kassan och återinföra studerandevillkoret. Dessa reformer ska ske stegvis, och vi har givetvis en jättefin och bra modell presenterad i vår budgetmotion.
Herr talman! Jag vill också prata lite om subventionerade anställningar, som är en viktig del av den arbetsmarknadspolitiska verktygslådan. Det är en viktig åtgärd för att hjälpa nyanlända, långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättning att få en fastare anknytning till den reguljära arbetsmarknaden. Under lång tid har dock det nuvarande systemet för subventionerade anställningar inneburit en del risker och problem. Oseriösa arbetsgivare har använt sig av subventionerade anställningar för att sänka sina kostnader, dumpa priser och slå ut konkurrenter.
Varje år betalas dessvärre stora summor ut i anställningsstöd till olika privata företag. Vilka företag som har tagit del av bidragen och hur mycket pengar de har fått är dock belagt med sekretess. Jag anser därför att regeringen bör komma med förslag som gör det möjligt för myndigheter och journalister att granska vilka företag som tar emot statliga lönesubventioner, samtidigt som skyddet för den enskildes integritet såklart värnas.
Herr talman! Jag menar vidare att det över huvud taget är nödvändigt med en större kartläggning av förhållandena för personer som har subventionerade anställningar för att dessa personer ska garanteras rätt lön, sjysta arbetsvillkor och rimliga arbetstider. Arbetsförmedlingen saknar nämligen i dag ofta heltäckande uppgifter på området. Jag anser därför att regeringen bör genomföra en kartläggning av arbetstider, lönenivåer och arbetsvillkor för dem som har subventionerade anställningar.
Jag tycker också att man bör tillsätta en utredning för att dels se över regelverk och rutiner för subventionerade anställningar, dels föreslå ytterligare åtgärder för att motverka missbruk och överutnyttjande av arbetsmarknadspolitiska insatser. Därför vill jag yrka bifall till reservation nummer 7.
Herr talman! Vi befinner oss i ett allvarligt ekonomiskt läge med skyhög inflation. Högerregeringen gör ingenting utan överlåter inflationsbekämpningen till Riksbanken och låter vanligt folk ta smällen.
När Riksbankens räntehöjningar tagit knäcken på svensk ekonomi kommer vi sannolikt att gå in i en djup lågkonjunktur med hög arbetslöshet som följd. I det läget måste vi ha en arbetsmarknadspolitik som fungerar och en arbetslöshetsförsäkring som ger trygghet. Det har vi inte nu. Jag förutsätter att högerregeringen tar sitt förnuft till fånga och återupprättar den aktiva arbetsmarknadspolitiken och förbättrar arbetslöshetsförsäkringen så att de som blir arbetslösa ges möjlighet till omställning under trygga villkor.