Herr talman! Tack, ledamoten! Sverigedemokraterna är en del av regeringsunderlaget. Det är klart att det är viktigt att få veta vad regeringen avser med de förslag som läggs fram i betänkandet. Det är bra att det förtydligas från ledamotens sida hur man ser på den här frågan. Jag har även ställt den till Johan Pehrson, och han konstaterade ganska enkelt att det inte finns några lönesubventioner eller andra insatser inom arbetsmarknadspolitiken som utgår från den arbetssökandes födelseland. Det var bra att han var väldigt tydlig, för det var inte riktigt tydligt tidigare.

Men tillbaka till diskussionen. En fråga som ledamoten också var inne på handlar om arbetsmarknadspolitiska insatser för att förstärka kompetensförsörjningen. Jag vill ställa en fråga eftersom ledamoten nämnde antalet utbildningsplatser. För mig blir det lite problematiskt att förstå. Regeringen tar ju bort 1 miljard från utbildningsinsatserna och lägger tillbaka två tredjedelar av de pengarna. Regeringen tar bort 200 miljoner kronor från Arbetsförmedlingen och lägger tillbaka 50 miljoner. De kastas mellan två anslag till Arbetsförmedlingen, från program till förvaltning.

Hur ska det gå ihop? När regeringen dragit ned på resurserna till utbildningsinsatserna och den aktiva arbetsmarknadspolitiken - hur ska man då kunna klara antalet utbildningsplatser, inte minst nu när väldigt många har blivit av med sina utbildningsplatser? På folkhögskolorna syns redan konsekvenserna av neddragningarna regeringen gjorde.

Jag skulle gärna vilja veta hur ledamoten tänker kring resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken för att man ska klara kompetensförsörjningen och till fler utbildningsplatser. Man kallar det en satsning när det i själva verket är en minskning av anslagen.