Herr talman! Jag kan börja med att konstatera att ledamoten uttalade efternamnet rätt. Jag får tacka för det.

Jag vet sedan tidigare att Kristdemokraterna har varit ganska på när det gällt inte minst arbetsintegrerade sociala företag, som är en viktig insats inte minst för kvinnor med utländsk bakgrund. Där har vi också haft en gemensam syn. Detta saknas lite grann, både i Tidöavtalet och i budgeten.

Det är klart att man inte kan få in allting i en budget. Det förstår jag också. Men jag tror att den politiska viljeinriktningen är otroligt viktig. Hur ska vi komma åt att vi har väldigt många, inte minst kvinnor med utländsk bakgrund, som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden?

Där tycker vi socialdemokrater att extratjänsterna har varit viktiga. Det har också SKR skrivit i sina rapporter. Jag vet att även väldigt många kristdemokratiska kommunalråd ute i landet har tyckt att det är viktigt med extratjänster så att inte minst kvinnor kan etablera sig på arbetsmarknaden. Men det är också viktigt för kontinuiteten när det gäller det vi pratade om tidigare, nämligen kompetensförsörjningen.

Det finns alltså vinn-vinn i jämförelse med regeringens stora satsning på nystartsjobben, som är en rättighetsbaserad åtgärd. Många bedömer att dessa personer som befinner sig väldigt nära arbetsmarknaden ändå skulle kunna få jobb, så där behöver man kanske inte sätta in dubbelt så mycket anslag. Men det är en diskussion vi kan ha.

Sedan vill jag bara kort kommentera resurserna. Sveriges riksdag fattade 2019 beslut om M-KD-SD-budgeten, och där skar ni ned anslaget till Arbetsförmedlingen, vilket innebar att Arbetsförmedlingen tvingades varsla över 4 000 medarbetare. Av dessa har 3 000 fått gå.

Med de ekonomiska förutsättningarna och det minskade antalet anställda på myndigheten, och så en pandemi på det, är det klart att det har varit svårt att göra av med alla pengar. Det förstår alla. Det framkommer också i Arbetsförmedlingens årsredovisning att det har varit väldigt tufft för myndigheten att man inte gjort av med alla sina medel.

Men låt oss gå tillbaka till diskussionen. Vilken konkret plan ser regeringen för de personer som har svag anknytning till arbetsmarknaden? Vad tänker ni göra för dem?