Fru talman! "Vet du vem jag är? Jag kan få folk att försvinna." Orden är en ung mans, och han säger dem till en fritidsledare som gått till sitt jobb för att göra det viktiga arbetet med ungdomar i Hammarkullen i Göteborg.
Jag och många med mig har lyssnat på dokumentären Den tystade staden från Kaliber, och det är lätt att tänka sig in i hur man som medarbetare känner sig i den situationen. Dokumentären ger många perspektiv på utanförskap, brottslighet och narkotika. Men jag vill uppehålla mig vid arbetsmiljön för offentligt anställda på bibliotek, fritidsgårdar och akutmottagningar.
När ungdomsgäng står utanför, triggade av en prideflagga, och hotar att skära halsen av alla homosexuella är det lätt att förstå att det är tungt att gå till jobbet. Var femte offentliganställd har upplevt hot mot sin arbetsplats de senaste två åren. Ett hårdare klimat där rasism, sexism och hbtqi-hat har blivit vardag gör det ännu svårare att rekrytera medarbetare.
Kaliber visade med all tydlighet att det krävs att olika instanser samarbetar med varandra för att skapa trygga arbetsmiljöer för arbetstagare. Ett systematiskt arbetsmiljöarbete är arbetsgivarens ansvar, men för goda resultat krävs samverkan med arbetstagarna.
Låt mig vara glasklar: Liberalerna kommer inte att vika en tum när ligister eller våldsverkare skapar otrygghet och rädsla på bibliotek, fritidsgårdar och akutmottagningar. Det ska vara trygga miljöer för alla som besöker dem och alla som arbetar där.
Regeringen har tillsatt en särskild utredare med uppdrag att överväga olika lagändringar för att minska offentliganställdas utsatthet för våld och hot. Uppdraget ska redovisas senast den 1 augusti 2023, och jag ser med tillförsikt fram emot de skarpa lagförslag jag hoppas att vi får ta del av därefter.
Hot om våld i arbetslivet är inte sällan förknippat med arbetslivskriminalitet. Arbetslivskriminaliteten utnyttjar människor, slår undan förutsättningar för seriösa företag och fuskar till sig skattepengar som behövs till vår gemensamma välfärd.
Det är bra att det har bildats ett a-krimcenter, ett regionalt center där myndigheter arbetar tillsammans mot arbetslivskriminalitet. Vi måste bekämpa kriminaliteten i samverkan mellan myndigheter, polis, Skatteverket och Arbetsmiljöverket men också mellan kommunala och regionala företrädare.
Det är glädjande att regeringen har tydliga mål för att få bukt med arbetslivskriminaliten, och jag ser fram emot de förändringar som nu bereds i Regeringskansliet. I det arbetet belyses även fusk med konkurser och lönegaranti. Det är bra, för fusk med offentligt stöd måste bekämpas för att bevara legitimiteten i systemen.
Fru talman! Under pandemin var jag aktiv som ordförande på Skånes universitetssjukhus. Vi klarade pandemin som de flesta andra stora sjukhus, varken bättre eller sämre, men en sak är säker: Det var tack vare samarbetet med de lokala skyddsombuden på plats som vi lyckades rädda liv. Medarbetarna fick hitta nya arbetssätt och skapa egna säkerhetsrutiner i stunden, och dagliga avstämningar mellan arbetsgivare och skyddsombuden var en förutsättning.
Att det är arbetstagare som deltar i det dagliga arbetet på en arbetsplats som ska företräda sina kollegor känns självklart, och den modellen behöver utvecklas. De regionala skyddsombuden har en viktig roll i att uppmärksamma arbetsmiljörisker på arbetsplatser som saknar ett organiserat lokalt skyddsarbete. Men de regionala skyddsombudens betydelse för arbetsmiljön måste utvärderas, och jag tycker att de borde vara oberoende från fackförbunden och i stället verka på uppdrag av Arbetsmiljöverket.
Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.