Fru talman! Låt mig börja med det sista. Jag delar ledamotens oro avseende den organiserade kriminaliteten. Jag ägnade en stor del av mitt anförande åt just det, av det enkla skälet att den organiserade kriminaliteten som framför allt arbetar gentemot välfärdssektorn plockar pengar som vi skulle behöva just för att skapa en trygg välfärd. I den delen tror jag att vi är helt överens.

Avseende skattesänkningar befinner vi oss i dag i en situation med hög inflation. Svenska kronan försvagas också gentemot andra valutor. Det gröper ur arbetstagarnas plånböcker på ett mycket hårdare sätt än alla tänker på. Om någon av oss här i kammaren skulle gå till val på att säga att man tänker sänka någons lön med 10-15 procent hade vi antagligen inte blivit valda. Men det är vad som sker just nu.

Trots att de fackliga parterna fick ett bra avtal är det fortfarande ett avtal som innebär att plånboken gröps ur för de flesta arbetstagare. Det parerar regeringen bland annat med de skattesänkningar vi gör för arbetstagare. Om man tittar på hur skattesänkningarna görs ser man att de framför allt når dem med lägst inkomster. Det är jag som kristdemokrat tacksam för. Vi måste värna dem som är anställda och deras köpkraft om vi ska ha en god ekonomi över tid.

Fru talman! Den sista frågeställningen gällde resurser till välfärden. Det är ett faktum att vi kristdemokrater återkommande har tillfört mer resurser till välfärden än socialdemokratin har gjort. Förra mandatperioden gjorde vi till och med en uppgörelse med Vänsterpartiet - alla var kanske inte medvetna om att det kunde ske - just för att tillföra mer pengar till välfärden.

Fru talman! Jag skäms alltså inte alls när jag är ute - tvärtom. Jag är stolt över att vi försöker värna välfärden i alla lägen, även under lågkonjunktur med hög inflation.