Fru talman! I Sverige prioriteras det livslånga lärandet. Här är och ska det vara möjligt att återgå till studier för att bygga på sin kompetens vid komvux, folkhögskolor eller lärcenter när så behövs. Vissa av oss har bytt karriär eller kommer säkert att byta karriär flera gånger under livet antingen för att vi själva vill eller för att vi av någon anledning behöver byta yrkesbana.

Oavsett om man är högutbildad eller lågutbildad ska ingen i yrkesverksam ålder hamna i en återvändsgränd när det gäller möjligheten att genom utbildning och hårt arbete förbättra sin situation och förverkliga sina livsdrömmar. I detta avseende utgör vuxenutbildningen en fantastisk möjlighet.

Men vuxenutbildningen har också en mycket viktig uppgift i att utgöra bas för den nationella och regionala kompetensförsörjningen. Det är viktigt att dörrar öppnas för människor på svensk arbetsmarknad och att hinder undanröjs så att de kan omskola sig till ett bristyrke.

Fru talman! Det kan finnas många skäl till att man behöver utbilda sig som vuxen. Det är inte ovanligt att en lästrött elev efter ett antal år blir motiverad att ta tag i sina studier och att komplettera sina betyg för att få högskolebehörighet eller för att gå en yrkesutbildning.

Det kan också gälla en nyanländ som behöver slussas in i det svenska samhället för att bli självförsörjande. Personen kanske har ett yrke med sig men behöver komplettera det med det som är specifikt för Sverige för att kunna utöva yrket i vårt land. Eller man kanske rent av vill skaffa sig ett nytt yrke som ger bättre möjlighet till jobb. Då är det viktigt, fru talman, att sfi fungerar bra, för det svenska språket är nyckeln in i samhället.

Det finns alldeles för många barn i Sverige i dag som aldrig har sett sina föräldrar gå till jobbet och som aldrig har sett sina föräldrar komma hem efter att ha upplevt en dag med arbetsgemenskap med kollegor. De vuxna förebilder som de barnen hade behövt ha i familjen ersätts många gånger av kriminella som rekryterar barn och unga till ungdomsgäng och organiserad brottslighet.

Fram växer då inte bara ett skuggsamhälle och parallellsamhällen av utanförskap utan faktiskt också ett etniskt och kulturellt segregerat Sverige. Det säger sig självt att det är farligt och fel om människor som kommer till vårt land redan på förhand upplever sig vara dömda att misslyckas och fastnar i dessa parallellsamhällen.

Från politikens sida måste vi göra allt vi kan för att undvika detta. I ett samhälle där stora grupper av människor inte talar samma språk kommer tilliten, tryggheten och känslan av samhörighet av naturliga skäl att minska. Inte minst gör bristande språkkunskaper det väldigt svårt att ta del av utbildning och att skaffa sig ett jobb när man kommit till vårt land. Språket är en otroligt viktig faktor för gemenskap och integration. Vuxenutbildning i form av sfi är därför en väldigt viktig pusselbit när det gäller att fler ska bli en del av det svenska samhället och att Sverige som land ska klara den stora integrationsutmaning som vi står inför.

Språket är nyckeln för ett samhälle där var och en får möjlighet att utvecklas till sin fulla potential, där ingen hålls tillbaka och där ingen ska lämnas efter.

Fru talman! Att som nyanländ få komma in i arbete är oerhört viktigt. Det är viktigt för familjer att få den inkomst som ett arbete innebär. Det är viktigt för barnen att se sina föräldrar gå till jobbet. Och inte minst är det såklart viktigt för den enskildes självkänsla att så snart som möjligt komma i arbete och bli självförsörjande och slippa vara beroende av bidrag.

Många vittnar om att det är just studier i svenska i kombination med en yrkesutbildning som väsentligt ökar möjligheterna till jobb och etablering för nyanlända. Bästa sättet att lära sig svenska språket är att använda det, och då i en naturlig miljö. Därför är det angeläget att så många som möjligt får chansen att lära sig yrkessvenska på jobbet och kombinera sfi och yrkesvux.

Ett skäl till att man inte alltid kan visa upp så goda resultat när det gäller sfi-utbildningarna kan faktiskt vara att utbildningen i huvudsak organiseras så att personen först lär sig enbart svenska under ett antal år och efter det börjar en reguljär utbildning. Det gör att målet om ett arbete blir lite mer avlägset och att motivationen riskerar att sjunka.

Det skulle kunna skapa ett bättre sammanhang och motivation för eleverna att lära sig svenska om målet med utbildningen blir yrkeskunskap och om det finns en tydlig väg till egen försörjning. Därför är det viktigt att det finns en stor flexibilitet när det gäller inriktningar. Att kunna kombinera sfi med praktik, annan utbildning eller förvärvsarbete vore ett sätt att utöka flexibiliteten.

Precis som med all annan utbildning är det viktigt att det finns goda chanser till arbete när utbildningen är avklarad. Det är viktigt att utbildningarna möter de behov som finns. I stället för att låta krav på kunskaper i svenska stå i vägen för deltagande i utbildningar kanske det ibland till och med kan finnas skäl att vara mer flexibel när det gäller vissa yrkesutbildningar och att ta emot personer även med bristande språkkunskaper. Då kan kunskaper i svenska få komma parallellt med arbetet. Det är helt enkelt flexibilitet och människor i arbete som vi behöver.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)