Fru talman! Låt mig först yrka bifall till reservation 18.

Så här en bit in i debatten är redan en hel del saker sagda. Jag kan bara understryka mycket av det som har framförts här tidigare, både av Fredrik Malm och av Oliver Rosengren. Det är viktigt att vi har en stark vuxenutbildning och att den håller hög kvalitet och förbereder människor för framtida yrken eller studier.

Sverige är lite speciellt i det här avseendet. Vi har en väldigt väl utvecklad vuxenutbildning, och det ska vi vara väldigt stolta över. Det ska finnas möjligheter att ändra sina beslut, att omskola sig och att läsa upp behörigheter på både grundnivå och gymnasienivå. Vi måste också ha ett system som kan få ut människor i bristyrken, för det är en förutsättning för välfärden. Vi ska vara stolta över den traditionen.

Det vi ska vara mindre stolta över är att vuxenutbildningen ibland har använts som ett negativt arbetsmarknadspolitiskt instrument, det vill säga att man har stoppat in människor utan att ha någon tanke på vad som ska komma ut. Det har varit en form av förvaringsplats snarare än en borg för kunskap och bildning, vilket ju utbildningssystemet annars ska vara. I stället för att värna kvalitet och kunskap har det varit någon form av instrument för att förvara människor för att få bort dem från arbetslöshetsstatistiken. Det har inte varit bra.

Där ligger ett stort ansvar på inte minst Socialdemokraterna, som inte alltid har haft någon riktig idé om vilka effekter vuxenutbildningen ska få och så vidare. Vi har hört exempel på detta här i dag också.

Sverigedemokraterna förespråkar i alla andra sammanhang ett statligt huvudmannaskap. Vi anser att även vuxenutbildningen borde ha ett statligt huvudmannaskap. Vi skulle se en fördel med detta. Redan i dag finansieras en stor del med statliga bidrag. Det innebär också att staten har ett inflytande över vad som sker.

Men systemet är ganska spretigt. Det är kommunerna som upphandlar och driver verksamheten. Det gör också att regelverken ser olika ut. Detta gör det ibland svårt för företag när de ska rekrytera. Det hade varit mycket bättre om man hade haft en enda huvudman för den här typen av utbildningar.

Detta är ingen fråga som vi driver jättehårt eller separat från andra krav på statligt huvudmannaskap. Men vi anser att hela skolsystemet skulle må bra av att staten återfick huvudmannaskapet rakt av. Det skulle underlätta, inte minst för alla dem som ska rekrytera människor till olika branscher.

Vi har också under väldigt lång tid haft kritiska synpunkter på sfi-undervisningen. Det sades här innan att den är kravlös. Ja, den är verkligen kravlös. Det finns alltså inget krav på progression i kunskapsutvecklingen. Man kan gå och harva runt på sfi-utbildningarna hur länge som helst. Det finns ingen bortre gräns.

När Skolverket gjorde nedslag för några år sedan konstaterade man att man kunde se väldigt heterogena grupper som hade väldigt homogen undervisning. Man hade olika kunskapsbakgrund och olika kunskaper i svenska språket, men det var ändå samma typ av undervisning som gavs. Effekten av detta var att vissa elever fick sitta och repetera saker i stället för att gå framåt i undervisningen. Detta har varit tydligt i många år, men ändå görs ingenting åt det, för viljan finns inte riktigt där.

Nu har vi tillsammans med de andra partierna i Tidögänget sagt att detta ska ändras. Vi lägger stor vikt vid att vi ska ha en kunskapsfokuserad vuxenutbildning. Vi ska också göra allt för att se till att man får rätt kompetens till de branscher som behöver det.

Detsamma gäller också när det handlar om att skärpa kraven på sfiundervisningen: Vi ska fokusera på att elever ska lära sig svenska språket. De som går i sfi-undervisning ska ha krav på sig att lära sig svenska språket. Det ska också finnas krav på just progression.

En annan synpunkt som har kommit fram gäller en bortre tidsgräns. Vi i Sverigedemokraterna vill ha en kort bortre tidsgräns. Vi tycker att man ska klara av sfi-utbildningen på väldigt kort tid. Vi har sagt att det i normalfallet bör vara två år. Sedan kan det i vissa fall finnas skäl att kanske förlänga det med tre år. Men ju längre tid som går desto färre incitament finns det för att lära sig språket. Och detta är inte rimligt. Man ska kunna klara sig ute i samhället och på sin arbetsplats och liknande med svenska språket. Där tycker vi att tidigare regeringar har gjort alldeles för lite.

Fru talman! Vuxenutbildningen ska också stärka kompetensen när det gäller bristyrken på marknaden. Vi har hört några exempel på detta. När det gäller det här betänkandet lägger vi fram några förslag i vår motion på områden där vi behöver stärka kompetensen. Vi föreslår att man ska ha riktade satsningar på vuxenutbildningen. Det gäller till exempel gruvnäringen. Det gäller stålindustrin. Det gäller åkerinäringen. Det gäller även skogsindustrin och järnvägssektorn.

Det är viktiga delar i det svenska samhällsbygget, och om vi inte kan få personal med rätt kompetens till dessa yrkesgrupper kommer det i förlängningen att slå mot svensk välfärd.

(Applåder)

I detta anförande instämde Robert Stenkvist (SD).