Herr ålderspresident! Det gläder mig att Andreas Carlson inte bara sitter på sin stol i Rosenbad utan är engagerad i de här frågorna. Jag känner verkligen kärleken till vårt älskade land och viljan att göra det ännu bättre. Men något lyser med sin frånvaro i statsrådets anförande: Det finns inget motsatsförhållande i att kunna göra fler saker samtidigt och på så sätt också få synergieffekter.

När det gäller att göra trimningsåtgärder minns jag när Scania ropade på E4 mot Botkyrka. Då kom Vägverket med förslaget att om vi trimmar får vi ut effekten utan att behöva göra nödvändiga investeringar. Att statsrådet tog Öresundsbron som exempel är fantastiskt. Som vän av ordning och reda och att man är försiktig med människors och företagens surt förvärvade skatteinbetalningar vill jag säga att det finns olika sätt att finansiera olika projekt. Öresundsbron är ett klassiskt exempel på att man faktiskt kan finansiera detta på ett klokt sätt utan att det för den delen blir ett minussaldo i slutändan utan snarare positivt. Om man hade synpunkter på utformningen av finansieringsfrågan, det vill säga den makroekonomiska frågan, kunde man ju ha dragit i bromsen lite grann och diskuterat finansieringen snarare än att säga att detta är ett lyxprojekt som inte fyller en funktion. Det drabbar också kommunerna som har ingått avtal med staten.