Fru talman! Jag tackar än en gång Malcolm Momodou Jallow för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i kammaren.

Låt mig ge en kort bakgrund till varför utredningen tillsattes. Den beslutades av Vänsterpartiets regering, den socialdemokratiska regeringen som hade Vänsterpartiets parlamentariska stöd - dessutom uppbackad av Miljöpartiet. I den mån det finns kritik mot tillsättandet av utredningen i första läget bör den riktas mot er egen justitieminister, inte mot den här.

Varför är det så lätt för mig att ändå omfamna värdet av att utredningen tillsattes? Jo, det var det jag beskrev, nämligen att det var en enorm otrygghet i stora delar av samhället, inte minst i landets utsatta områden. Över hälften av medborgarna som bor där upplever en omedelbar otrygghet. Det kan ingen stillasittande se på utan att vidta alla de åtgärder som krävs för att vända utvecklingen. Det är också en realitet att ett fåtal personer håller dessa områden gisslan i sin kriminella verksamhet och med sitt stora våldskapital. Det är bakgrunden till att detta sker.

Jag vänder mig också mycket bestämt mot att det handlar om skyldiga eller oskyldiga. I grund och botten finns alltså redan i dag ett ansvar för hyresgäster för det som sker i anslutning till den egna bostaden. Det ansvaret gäller både en inneboende 17-åring och ett 17-årigt barn. Däremot begränsar sig ansvaret till det område som är omedelbart i anslutning till bostaden. Det betyder till exempel att Hovrätten för Västra Sverige, i Göteborg, för någon vecka sedan fattade beslut om en vräkning i ett fall när det hade skett våld eller brottslighet i anslutning till bostaden som satte skräck i omgivningen. Min raka fråga i retur är: Ska det ansvaret tas bort?

Förslaget handlar om att ha kvar det ansvar som alltså redan finns i lagstiftningen men ställa sig frågan om brottet ska ske i bostaden, i en loftgång nära bostaden, i entrén, eller om ansvaret ska utsträcka sig till att till exempel omfatta den närliggande grillplatsen till bostaden eller den närliggande lekplatsen. Den som inte vill utvidga ansvaret är den som har hela förklaringsbördan, om det möjligtvis inte är så att det ansvar som redan finns i dag i interpellantens perspektiv också borde avskaffas.

Skälet till att det finns en skillnad mellan en hyresrätt och en villa är att det finns två helt olika lagstiftningar. Detta är inte en straffrättslig lagstiftning, utan det är en hyresrättslig lagstiftning. Alla vi som i något skede i livet hyr en bostad har olika skyldigheter gentemot en hyresvärd. Vi kan om vi inte sköter våra åtaganden enligt avtalet bli av med våra bostäder. Det finns redan i dag en möjlighet att vräka en hyresgäst som inte har gjort allt vad som ankommer på hyresgästen för att säkerställa att en inneboende eller ett barn inte begår brott i närheten av bostaden. Nu vill vi utvidga området.

Jag vill betona skevheten som fanns i det tidigare direktivet. Varför ska en utvidgad skyldighet vara större när det gäller en inneboende 17-åring än det egna barnet som är 17 år gammalt? Det är en obalans i de direktiv som vi tog över och som vi har rätat ut.

I grund och botten handlar det om att skötsamma människor, föräldrar som gör allt vad de kan för att motverka sina barns brottslighet, aldrig ska vräkas. Men föräldrar som antingen ser mellan fingrarna eller själva medverkar, som inte hörsammar socialtjänstens instruktioner eller annat, måste förstå att också deras egen boendesituation står på spel.