Herr ålderspresident och statsrådet! Jag tackar så mycket för statsrådets ödmjuka svar. Jag ser också fram emot en breddad dialog kring dessa viktiga samhällsfrågor.

Jag vet att statsrådet verkligen vill adressera den här frågan. Det förstår jag. Men sedan den första alliansregeringen tillträdde 2006 har det gjorts över 60 utredningar på området svensk bostadsmarknad. Jag, som är lite otålig som person, tycker att det är djupt olyckligt att riksdagens partier - nu klandrar jag inte något enskilt parti, utan jag tror att vi alla bär ett ansvar för helheten - inte har lyckats adressera de strukturproblem som finns givet befolkningsökningen, vårt sätt att leva och den demografiska förändringen.

Jag skulle vilja göra några medskick till statsrådet som jag visserligen är övertygad om att statsrådet redan är väl medveten om.

När det till exempel gäller detta med ökade incitament att äga sin bostad är bankernas sätt att beräkna lån och annat ett hinder som påverkar äldres möjligheter att äga sin bostad. Det får man också titta på i helheten.

Nästa fråga, som också påverkar rörligheten, är skattesystemets utformning i det som berör bostadsmarknaden. Då pratar vi både om ränteavdraget och reavinstbeskattningen, liksom om andra möjligheter som påverkar totalkalkylen. Om man sitter på en villa på 200 kvadratmeter och ändå behöver flytta får man inte riktigt ihop det när man räknar på det.

Vi vet också att en hel del som har rätt till bostadsbidrag inte tar ut bostadsbidrag. Även om det är statsfinansiellt bekymmersamt är frågan om detta, det vill säga att synliggöra den möjligheten, kan vara ett sätt att komma åt ett annat problem och lösa det.

Allt detta vet säkert statsrådet, men jag kände ändå att det var viktigt att lyfta fram de lite större frågorna kring helheten.