Fru talman! Debatten i dag mellan mig och justitieministern handlar om den pågående utredningen om att lättare kunna vräka familjemedlemmar när ett barn, en person eller hyresgäster har begått brott. Att vräka människor som begår brott har Vänsterpartiet inte några som helst synpunkter på, inte heller när det gäller att lagföra kriminella.

Men dessa förslag handlar i huvudsak om att ifall en person som bor i någon annans hyresrätt, till exempel ett barn eller en inneboende, begår ett brott i eller i närheten av bostaden ska hela hushållet kunna vräkas - alltså även vuxna och barn som är oskyldiga. Det är det vi måste betona. Regeringen vill också att det ska bli lättare att kunna vräka dessa hyresgäster utan att de först ges en chans till rättelse.

Precis som konstaterats är det redan i dag fullt möjligt att säga upp folk som begår brott och/eller använder bostaden för kriminell verksamhet. Justitieminister Gunnar Strömmers åtgärd kommer alltså bara att leda till att grupper som i dag är oskyldiga lättare kommer att kunna vräkas, inget annat. De skyldiga kan ju redan vräkas. Frågan handlar om varför man ska vräka oskyldiga som inte har begått något brott.

Justitieministern nämner också att detta inte är något straff. Man kan haka upp sig på teknikaliteter och semantik, men om ministern ror i land en lag som gör det enklare att vräka oskyldiga föräldrar och syskon blir det trots allt samhällets straff i någon bemärkelse. Det kan man inte förneka.

Ministerns och regeringens utgångspunkt är att man vill skapa tryggare bostadsområden. Men görs det verkligen genom att man vräker oskyldiga föräldrar och oskyldiga barn och gör oskyldiga barnfamiljer hemlösa? Hur bidrar fler hemlösa barnfamiljer till ett tryggare Sverige? Det kan inte jag säga. Är det verkligen en matematik som går ihop?

Vart tänker ministern att de vräkta familjerna ska ta vägen? Den frågan har jag ställt många gånger, men ingen kan svara på den. Jag vill gärna höra vad ministern säger om det. Vad tänker ministern och regeringen göra för att se till att de människor som vräks har någonstans att ta vägen?

Man skulle kunna tro, och önska, att det här förslaget bara är ett dåligt skämt. Det är liksom svårt att acceptera att någon på allvar kan tro att detta är ett seriöst försök att bidra till ett tryggare samhälle.

Hur många barn är regeringen beredd att offra för att själv framstå som handlingskraftig? Vilka barn är ministern beredd att offra? Det är i alla fall inte barnen från de egna kvarteren, som det förefaller. Det här gäller bara barn som bor i hyresrätter, inte barn som bor i villor.

Är det ministerns ståndpunkt att barn som bor i villor inte begår brott? Det gör de, om ministern har missat det. Kan vi vräka föräldrar till barn som bor i hyresrätter och syskon till barn som bor i hyresrätter på grund av att de begår brott? Men vi är också säkra på att barn som i villor och bostadsrätter också begår brott. Varför gäller inte den här lagstiftningen också för de människor som är välbärgade och bor i villor? Varför har vi en lagstiftning som gäller en viss grupp och inte en annan? Problemen finns ju i hela samhället.

Det finns en inbyggd orättvisa i förslaget som kommer att påverka många människor. Därför vill jag veta hur just den här regeringen tänker. Vad tänker regeringen göra så att inte alla dessa människor ska bli hemlösa?