Fru talman! Statsrådet vill här i dag gärna tala om generella statsbidrag. Jag tar gärna den diskussionen, för Socialdemokraterna sköt till dubbelt så mycket som vad den här regeringen gjort i generella statsbidrag till kommunerna. Att säga att vi inte har skjutit till mer pengar till kommunerna är också något slags fiktion, för att använda statsrådets ord.

Just nu slår besparingarna så hårt i kommunerna att de även måste tulla på räddningstjänsten. Man kan ju tycka, herr ålderspresident, att detta borde tända varningsklockor till Rosenbad. Men det gör det uppenbarligen inte, utan man pekar tillbaka på kommunerna och säger att detta får de lösa. Då är signalen: Skär ned så mycket som ni kan på skolan, på äldreomsorgen, på förskolan och på alla andra kommunala sektorer. Sedan kan ni börja skära i räddningstjänsten. Men kommunerna är ju redan där. Kommunerna tvingas redan nu göra besparingar. Man kan då tycka att regeringen borde höra signalerna och se till att avsätta mer pengar till kommunerna i vårbudgetpropositionen, men det gör de inte. Det skickar en tydlig signal om hur regeringen ser på den kommunala sektorn och på välfärden.

Statsrådet tar själv upp att det är allt fler ökade pålagor på räddningstjänsten. Han nämnde här den utökade civilplikten för den kommunala räddningstjänsten. Det är ju ett jättebra förslag, anser jag. Det stärker räddningstjänstens roll i den civila beredskapen. Men det kräver att det också kommer till ekonomiska medel till det, och någon sådan utfästelse kan i alla fall inte jag utläsa i svaret på interpellationen.

Om vi ska tala civil beredskap på riktigt räcker det inte med fina ord och bra pressmeddelanden eller att gå runt på nätverksträffar, utan det krävs också handling, ekonomiska medel och arbete.

Här ser jag ett stort bekymmer hemma, herr ålderspresident, där kommunerna och Sydöstra Skånes räddningstjänstförbund i det här fallet tvingas gå in och spara på räddningstjänsten, för kommunerna har inte mer pengar att sätta av till räddningstjänsten. Då tycker jag att en regering, som jag faktiskt tror prioriterar civil beredskap, borde vara beredd att gå fram med större anslag till kommunerna. Man kan gå fram med designerade anslag till landets räddningstjänster just för att de ska kunna upprätthålla nuvarande beredskapsnivå, men det gör man inte.

Herr ålderspresident! Jag är övertygad om att människor som bor i Vollsjö och Lövestad, på den typiska skånska landsbygden, ska ha samma rätt till trygghet som människor som bor i min hemstad Ystad, i Stockholm, i Kalmar, i Kiruna eller var det nu må vara. Då krävs det att man känner trygghet och vet att om ens hus tar fyr, exempelvis, kommer brandkåren. Om det skulle inträffa en trafikolycka ska man veta att brandkåren finns i närheten. Men om vi monterar ned den civila beredskapen för att regeringen inte är beredd att möta upp kommunernas behov tror jag att vi är illa ute.