Herr talman! Sveriges riksdag fattar i dag beslut med expressfart. Vi visar att demokratin fungerar och också kan vara effektiv när det behövs. Det är ett tungt och allvarligt beslut vi fattar. Det handlar om att skicka militär personal för att bistå och evakuera svenskar som befinner sig i nöd i en mycket svår situation i Sudan.

För en vecka sedan började två rivaliserande generaler och deras arméer ett inbördeskrig i Sudan. Händelsen kom oväntat, då övergången till ett civilt styre ansågs nära förestående. Stridigheterna sker framför allt i centrala Khartoum som är huvudstad i Sudan. Det gör att all ambassadpersonal och deras familjer är kvar i staden och att skottlossning förekommit i områden där de bor. Totalt beräknas ett hundratal svenskar befinna sig i Sudan.

Utrikesutskottet har på morgonen tagit ett utskottsinitiativ för en svensk evakueringsinsats. Den kommer initialt att bestå av 150 militärer men kan utökas vid behov till 400 personer. Skälet till att riksdagen fattar beslutet är den stora omfattningen av styrkan och att ett tydligt och starkt mandat för insatsen behövs. I detta är vi enade bland riksdagens partier. Det folkrättsliga mandatet utgörs av ett bekräftat samtycke från Sudans regering.

I utskottets ställningstagande borde vi ha konstaterat att Sverige även utifrån förutsättningarna bör kunna säkerställa tryggheten för lokalanställd personal som bistått Sveriges arbete i Sudan. Tyvärr görs inte detta av utskottet, vilket har lett till ett särskilt yttrande från Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Desto nöjdare är jag med svaren från UD:s rättschef: "UD tar ett stort ansvar för alla sina anställda. Deras säkerhet är en grundläggande förutsättning för vår verksamhet." Jag utgår från och hoppas att regeringen fortsätter sitt arbete utifrån den utgångspunkten.

Sudan befinner sig i en känslig transition från Omar al-Bashirs diktatur till ett mer demokratiskt Sudan. Långsiktigt behöver nu Sverige stödja folket i Sudans ansträngningar för demokrati. Folket har varit tydliga med att de vill ha demokrati, men de militära makthavarna har gång på gång försökt sätta käppar i hjulen för en demokratisering. Vi måste stå upp för demokratin och bibehålla ett långsiktigt engagemang för Sudans folk.

Utvecklingen i Sudan har under lång tid präglats av utländsk inblandning. Det finns tydliga risker att generalernas rivalitet utvecklas mot proxykrig, alltså där parterna agerar med stöd från andra länder, något som har skett på andra platser i regionen och inte minst i Sudan självt under kalla kriget. Att Ryssland dessutom planerar en militärbas vid kusten visar på den regionala dimension som en upptrappad konflikt kan få. Det finns också gott om auktoritära ledare som inte vill se en demokratisk utveckling i Sudan. Risken för spridningseffekter är tyvärr stor då säkerheten och demokratin är mycket sköra i många av Sudans grannländer.

Sverige och omvärlden måste därför vara tydliga i våra krav på parterna. Ett eldupphör är det enda som gäller för att skapa en varaktig fred. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet.

(Applåder)