Protokoll 2022/23:94 Fredagen den 21 april

interpellationsdebatt / Svar på interpellation 2022/23:299 om felrapportering av fiskefångster
Anf. 42 Linnéa Wickman (S)

Herr ålderspresident! Om man är uppväxt vid kusten i Gävleborg är det omöjligt att inte se vilken negativ påverkan som utfiskningen av till exempel större strömming har haft och har på våra kustsamhällen. Där slås småskaligt kustnära fiske ut, och ätbar fisk finns knappt kvar, till förmån för industrifisket och dess trålning efter fisk som mals ner till fiskmjöl och alltså inte blir mat på våra tallrikar och inte ökar den svenska livsmedelsproduktionen.

Det är också omöjligt att inte se vilken potential livskraftiga fiskebestånd skulle ha för de lokala jobben och ekonomin, svensk livsmedelsproduktion och turismen och förstås för de småskaliga yrkesfiskare som har funnits i generationer, som finns kvar och som kämpar samt givetvis för friskare marina ekosystem.

Det är uppenbart att det krävs krafttag och skyndsamma förvaltnings- och skyddsåtgärder för att trygga fiskbestånden. Jag noterar att statsrådet beskriver att kunskapsläget är förhållandevis osäkert.

Jag noterar faktiskt att forskare, inte minst från ICES, har sagt att deras modeller blir så osäkra just utifrån att den fiskerapportering som kommer in är felaktig. Detta är helt avgörande. Om vi inte vet hur mycket fisk som fiskas upp blir det väldigt svårt att bedöma vad som är långsiktigt hållbara fiskbestånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att i dag rapportera en felaktig fördelning av strömming och skarpsill ger i alla fall en straffavgift. Den är på runt 2 000 kronor oavsett hur stor överträdelsen är och oavsett det totala värdet på fångsten.

Det som vi politiskt behöver ställa frågor om, oavsett politisk färg, är om detta är rimligt och om incitamenten är tillräckligt starka för att rapportera rätt. Detta snedvrider förstås också konkurrensen. Det är ändå ett faktum att HaV rapporterar om att man ser en stor och systematisk felrapportering.

Med tanke på det allvarliga läge som vi ser för fiskbestånden, och för att till exempel strömmingen inte ska gå samma öde till mötes som torsken, behöver vi agera skyndsamt. Där menar jag att statsrådet har en väldigt viktig uppgift och ett väldigt viktigt uppdrag framöver att säkerställa att den kunskap som vår egen svenska myndighet har också når fram till EU när kvotsättning ska ske.

Jag tycker inte att svaren hittills riktigt tyder på att statsrådet kommer att säkerställa detta. Men jag hoppas att statsrådet har möjlighet att förtydliga detta i sitt nästa inlägg.