Herr ålderspresident! Jag ska försöka sortera upp det här i två frågor. Den ena är den mer övergripande om tillsynen över polisen och Kriminalvården. Den andra är lite mer operativ och hands on, hur man kan komma till rätta med strukturella brister i svensk polis utan att behöva invänta utredningar som tar flera år.

Jag tar den första frågan först. Jag är öppen för att se vad riksdagens konstitutionsutskott kommer att komma fram till. Det kommer vi inte att behöva vänta särskilt länge på. Jag tror ändå att vi kan vänta oss det den här sidan sommaren. Jag hoppas att det kommer att ge oss god vägledning om hur vi ska gå vidare med de större frågorna när det gäller tillsynen av myndigheter, inklusive Polismyndigheten och Kriminalvården.

Jag är väl medveten om att det i olika omgångar under senare år i kvalificerade sammanhang och med stor parlamentarisk bredd i förankringen har förts fram förslag på en särskild tillsynsmyndighet för polis och kriminalvård. Det har också framförts kritik mot det av olika skäl. Nu ska vi se hur KU i all sin vishet möjligtvis dömer av vägen framåt. Jag ser fram emot att ta del av det.

När det gäller de andra delarna, inklusive det oberoende tillsynsorgan inom myndigheten som Katja Nyberg efterfrågar, bedömer jag inte att det över huvud taget har att göra med den typen av myndigheter när det gäller den externa tillsynen. Det är sådant som ligger inom ramen för hur svensk polis ska organiseras internt och för hur vi styr genom regleringsbrev, resurssättning och annat. Där har vi alltså helt andra möjligheter att agera skyndsamt.

Jag ska inte gå in närmare på detaljerna när det gäller de vittnesbörd som Katja Nyberg lyfter fram och som jag inte riktigt kan värdera, i alla fall inte på volley här i riksdagens talarstol.

Men man kan i alla fall säga något på ett allmänt plan. Vi vet att det finns strukturella brister i svensk polis. Flera av dem har uppmärksammats under denna vår. Det gäller både brottsuppklaring och tillväxt. Sker det inte ute på fältet, i utredningsverksamheten och i yttre tjänst så som politiken förväntar sig att det ska ske? Hur använder man möjligheten att disponera om resurser inom myndigheten från en region till en annan?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Alla dessa frågor är på bordet, och de frågorna kommer att adresseras och hanteras strategiskt och skyndsamt under det år vi nu befinner oss i. Det kommer inte att behöva inväntas några långbänkar i statliga utredningar.

Utan att gå in närmare på de detaljer som Katja Nyberg lyfter fram vill jag också säga något annat. I den mån det finns interna granskningsorgan ligger naturligtvis hela legitimiteten i den interna granskningen i att den får ske på ett oberoende sätt utan otillbörlig påverkan från de delar i verksamheten som ska granskas. Det gäller för Polismyndigheten. Det gäller för alla myndigheter. Och i ett välfungerande samhälle gäller det för den delen för all annan verksamhet över huvud taget.

Det är utmärkt att ni lyfter fram dessa frågor, som gäller både det långsiktiga och det mer strukturella. Det handlar om hur vi ska granska myndigheter i Sverige och om det mer operativa och omedelbara. Hur kan vi i fullt medvetande om att det utförs ett utomordentligt arbete i svensk polis samtidigt ta hand om de uppenbara strukturella problem som finns? Behovet av att göra detta växer för varje ny skattekrona och varje nytt effektivt verktyg som vi tillför svensk polis.