Fru talman! Låt mig först ta fasta på det som är regeringens främsta ansvar: att i varje läge stå upp för den svenska demokratin och för den svenska författningen och att skydda demokratin och vår författning mot både yttre och inre säkerhetshot.

Detta uppdrag tar regeringen på största allvar, och det bekräftas både genom regeringens politiska inriktning, genom de uppdrag som vi ger till våra brottsbekämpande myndigheter och andra relevanta myndigheter på området och genom de växande resurser som vi hela tiden tillför arbetet.

Jag tänker också på den beskrivning av säkerhetshotet som de myndigheter som lyder under regeringen ger uttryck för när de vid varje given tidpunkt täcker av de hot som är relevanta för svensk del. I ett tidigare skede var det den autonoma vänstern, men det är numera mindre påtagligt så och mer fokus på den våldsbejakande terrorismen och extremismen som kommer både från det islamistiska hållet och från det högerextrema hållet.

Resurstillskottet, som vi nyss nämnde, avser just att möta det faktum att vi är ett mer prioriterat mål för islamistiska aktioner. Det ska också ses som ett uttryck för att vi vill säkerställa att den mobilisering som nu måste ske för att möta detta hot inte ska ske på bekostnad av annan löpande viktig verksamhet för att möta andra hot, inklusive det hot som kommer från högerextremt håll.

Mattias Vepsä nämnde själv det tillslag som gjordes mot den misstänkta olovliga kårverksamheten. Det handlar nu om en förundersökning, och vi kan av lätt insedda skäl inte gå in närmare på vare sig vad den handlar om eller vad den kommer fram till. Men så mycket kan man ändå säga att den är ett uttryck för att myndigheterna tar alla de säkerhetshot som finns mot Sverige på lika stort allvar.

Om vi inte ska devalvera värdet, betydelsen eller de skarpa konturerna i detta arbete är det utomordentligt viktigt att dra en väldigt klar rågång mellan å ena sidan det som Säpo och andra myndigheter beskriver som terrorism eller våldsbejakande terrorism, å andra sidan en politisk debatt mellan partier som kan tycka olika saker men som ryms i och skyddas av vår yttrandefrihet, vår föreningsfrihet och annat.

Om den gränsdragningen blir alltför otydlig tror jag att det finns en utomordentligt stor risk att man underminerar inte bara kraften i arbetet mot terrorismen och författningsskyddet utan kanske också den demokratiska legitimiteten i arbetet. Det vill jag ha sagt.

Allra sist: Alla partier, oavsett färg och oavsett placering på den politiska skalan, har ett utomordentligt stort ansvar för att säkerställa att man med god marginal kan trovärdiggöra att man håller extremism av olika slag på ordentligt avstånd. Det gäller alla partier.

För Moderaternas del var det i ett fall en tidigare moderat riksdagsledamot som fängslades för bokföringsbrott rörande en friskola i Göteborg som hade kopplingar till våldsbejakande islamism. I Socialdemokraternas fall fick inte SSU i Skåne under ett antal år offentliga bidrag därför att man inte ansågs leva upp till demokratikraven just vad gäller rågången mot islamismen. Alla partier har ett ansvar för att hålla denna rågång kristallklar.