Herr talman! Att välja gymnasium och gymnasieprogram är kanske det första riktigt stora beslut du fattar som människa, och med ditt beslut tar du dina första självständiga steg mot vuxenlivet. Gymnasietiden är en enormt viktig tid för personlig utveckling där dina egna drömmar och mål ligger i fokus - en tid för att knyta nya kontakter och en tid då du börjar bygga på din roll som del av vårt gemensamma samhälle.

Som vi alla vet är utbildning det mest effektiva vaccinet mot utanförskap, och därför har vi ett stort ansvar för att se till att en relevant utbildning som skapar förutsättningar för framtiden kommer alla unga till del.

För att gymnasieelever ska kunna ges förutsättningar att skapa sig denna framtid behöver gymnasieskolan vara en trygg plats. Elever och lärare såväl som rektorer ska känna sig trygga i skolan, och klassrummen ska präglas av arbetsro. Skolan ska vara fri från stök, hot, våld, kränkningar och trakasserier. Stök och kränkande behandling är dock tyvärr fortfarande ett stort problem. Ska skolan kunna skapa en trygg miljö krävs ett genomgripande och systematiskt arbete. Lärare och rektorer måste ha verktyg för att kunna upprätthålla ordning och trygghet.

Det måste också vara så att den som utsätts för kränkningar, våld eller trakasserier ska fredas från den som utsätter. Det får inte vara så att det i slutändan är den som blir utsatt som får flytta på sig. Det måste därför bli enklare för rektorer att stänga av eller omplacera de elever som konsekvent stör, kränker eller mobbar andra elever. Det är mycket glädjande att regeringen med utgångspunkt i Tidöavtalet har skrivit under på att öka både rektorers och lärares befogenheter att agera när elever stör, kränker eller utövar hot och våld.

Herr talman! Ur perspektivet arbetsmarknad och kompetensförsörjning spelar gymnasieskolan en viktig roll för att förse vårt gemensamma samhälle med den kompetens - akademisk såväl som yrkesmässig - som vi är i behov av. Gymnasieskolan spelar en viktig roll för att se till att alla ungdomar ges just möjlighet att bli en del av samhället samtidigt som de ska kunna bygga sig det liv de eftersträvar.

Gymnasieskolan spelar en viktig roll i att oavsett vilket spår eleven väljer faktiskt skapa vägar till arbete, och dessa möjliga vägar måste vara många. Det måste vara minst lika värdefullt att gå ett program som direkt leder till arbete som att gå ett program som leder till högre studier, för vi är alla inte stöpta i samma form.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Vissa delar av arbetsmarknaden skriker efter kompetens - ett behov av kompetens som i många fall skulle kunna mättas av studenter från någon av yrkesutbildningarna. Moderaterna har sedan förra mandatperioden drivit frågan om att arbetsmarknadens behov ska tas i större beaktning i dimensioneringen av platser på de olika yrkesprogrammen, och det är nu också regeringens politik. Detta är en viktig pusselbit i att lösa kompetensförsörjningen men också i att se till att en gymnasieutbildning i framtiden faktiskt också leder till ett jobb.

Regeringen satsar också pengar för att fortsätta att stärka yrkesutbildningens kvalitet och attraktionskraft. Fler behöver bli yrkeslärare, och fler elever behöver lockas till yrkesprogrammen.

Herr talman! Som jag också nämnde tidigare är vi inte alla stöpta i samma form. Det är av yttersta vikt att vi ser till att elever som behöver stöttning i sin kunskapsutveckling också får det. Men en grupp elever som glömts bort alldeles för länge är de särskilt begåvade eleverna. Dessa elever behöver också hjälp och stöttning men från den andra änden. De behöver vägledas och stimuleras så att även de kan utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar. Detta är också något regeringen satsar på, med en permanentning och utökning av den pågående försöksverksamheten med riksrekryterande spetsutbildningar inom både grundskolan och gymnasieskolan

Herr talman! Det är för mig väldigt glädjande att se att vi är många som vill förbättra just detta - att stärka möjligheterna för unga att lyckas i livet, oavsett ambitioner. Vi är många som vill se teoretiska program såväl som yrkesprogram med ett relevant innehåll, där kompetensbehovet tas i beaktande samtidigt som den enskilde elevens drömmar och ambitioner också ges utrymme.

Vi behöver fortsätta att arbeta för att ingen kompetens, ingen förmåga, inget engagemang och inget framtidshopp går till spillo. Vi behöver fortsätta att arbeta för att Sverige ska vara en kunskapsnation i framkant, där rekryteringen till högre utbildning fortsatt är stark samtidigt som vi högt värderar ambitionen att välja ett snabbare spår till yrkeslivet genom till exempel ett yrkesprogram.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)