Herr talman! Jag blir lite fundersam när Niels Paarup-Petersen i talarstolen verkar insinuera direkt eller möjligen indirekt att jag själv och mitt parti argumenterar för att vi vill bestämma vilka läroböcker som ska användas i olika klassrum. Det har vi aldrig sagt. Jag har aldrig argumenterat för det.

Däremot förfäktar jag den uppfattning som Niels Paarup-Petersen möjligen inte instämmer i: att det är bättre att barnen har läroböcker än att de inte har några läroböcker. Därför gör den här regeringen den största satsningen någonsin så att vi ska kunna ha läroböcker i skolan. Det verkar bekymra Niels Paarup-Petersen, av något märkligt skäl.

Det är tvärtom. Jag vet inte om det behövs någon särskild nämnd av människor som ska säga vilka läroböcker man ska ha. Jag tycker att beslutsfattandet över vilka läroböcker som köps in till skolan ska decentraliseras. Framför allt ska man ge de enskilda lärarna mycket större inflytande. De arbetar med läroböckerna och ser vilka böcker de tycker fungerar bra i undervisningen. Genom att vi ökar anslagen finns det också större möjlighet för lärarna att få större inflytande över detta.

Herr talman! Därtill vill jag upprepa något som är lite märkligt. Av resurserna till svensk skola kommer 92 procent från kommunerna. Då vore det lite klädsamt om de partier som styr de största kommunerna - till exempel är Socialdemokraterna med och styr nio av Sveriges tio största kommuner - klarade av att göra vissa kommunala prioriteringar.

I tuffa tider med hög inflation måste man välja att prioritera skolan. Det har regeringen gjort med 9 000 platser på yrkesvux, stora satsningar på läromedel och miljardsatsningar på välfärden för detta år. Men det är märkligt att socialdemokratiska kommuner drar ned på anslagen och skyller på regeringen. Och sedan kommer Niels Paarup-Petersen här och säger att sossarna alltid har rätt. Det säger verkligen någonting om Centerpartiet nu för tiden.

(Applåder)