Herr talman! Niels Paarup-Petersen går upp i talarstolen och argumenterar för att det inte finns några enkla lösningar - och sedan föreslår han precis en sådan: att helt enkelt ta bort betyget underkänt. Då är saken biff, så att säga.

Så enkelt är det inte. Det är inte så att eleverna lär sig mer i skolan för att man tar bort möjligheten att bli underkänd. Om man tar bort betyget underkänd betyder det inte att de eleverna plötsligt har blivit godkända eller har nått de kunskapsmål vi har.

Sanningen är ju att vi måste ha höga ambitioner för svensk skola. Vi måste ha målsättningar och mål som eleverna ska uppnå. Armand Duplantis hoppar 6,22 i stavhopp, tror jag att det är. Hur högt hade han hoppat om han inte hade haft en ribba? Det kan man fråga sig. Det hade varit omöjligt att ta reda på hur högt han hade hoppat, och han hade inte kunnat se om han hoppade högre en gång jämfört med gången tidigare. När han klarar en höjd höjer han dessutom ribban lite till. Det är precis så svensk skola också måste fungera.

Det är klart att man mycket väl kan diskutera de olika betygsstegen. Man kan diskutera spannen däremellan, och man kan diskutera en rad olika saker. Det är inte så att detta är några stentavlor från berget Sinai, utan det är någonting som politiker och även Skolverket kan rå över på olika sätt. Tidigare har vi haft fyra steg, och någon gång har vi haft fem. Ibland har vi bokstäver, ibland har vi siffror och så vidare. Men i grund och botten är det så att vi måste ha vissa mål eleven behöver uppnå för att kunna ta sig vidare till nästa steg, och därför behövs det här betyget.

Man tar en smitväg om man tror att man hjälper barn och ungdomar genom att ta bort F-betyget. Det innebär bara att dessa barn kommer att flyttas upp till nästa stadium, och nästa, och sedan i stället får bekymmer framöver. Det är mycket bättre att sätta in stöd tidigt - att kunna upptäcka dessa elever och ge dem mer hjälp.