Fru talman! Det är fullkomligt orimligt att samhället inte i dag erbjuder eller har erbjudit ett bättre stöd och en bättre vård och behandling till väldigt sköra och socialt utsatta ungdomar med stort behov. Samhället har svikit dessa barn år efter år, och alla vi här i kammaren känner ett stort engagemang för att komma till rätta med det här.

Nu pågår ett omfattande arbete, och jag är som sagt otålig och vill att arbetet ska gå snabbare. Men jag uppfattar ändå att det görs akuta åtgärder och långsiktiga reformer för att komma till rätta med de problem som finns, och arbetet sker både inom myndigheten drivet av myndigheten själv och av regeringen.

Om jag hade känt mig trygg, fru talman, med att det alltid hade gått att hantera de situationer där det i dag är tillåtet att använda avskiljning på ett annat sätt hade jag direkt röstat för att förbjuda den här möjligheten. Men jag är inte trygg med det i dag, och därför är det uppdrag som SBU har fått viktigt. Man ska se på vilka möjligheter som kan användas i stället om man inte använder sig av avskiljning.

Barnets bästa måste vara i fokus. Hur kan vi säkerställa säkerheten och tryggheten för det enskilda barn som kanske är föremål för avskiljning? Ibland kanske man måste skydda barnet från sig självt. Men naturligtvis måste man också se till övriga barn och unga som vårdas på institutionen liksom den personal som jobbar där.

Jag är dock lika upprörd som ledamoten Johansson över hur ofta verktyget avskiljning används, att det används felaktigt, att myndigheten har misslyckats med att förebygga att situationerna uppstår och att man alltför ofta uppenbarligen tar till det som kan uppfattas som en enkel åtgärd för att hantera en akut situation.