Protokoll 2022/23:93 Torsdagen den 20 april

ärendedebatt / Internationella relationer m.m.
Anf. 124 Alexandra Völker (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella relationer m.m.

Fru talman! För första gången på flera decennier ser vi hur fattigdomen verkar öka i stället för att minska. Demokratin är på tillbakagång och auktoritära krafter på frammarsch. Samtidigt ser vi bara början på klimatförändringarnas konsekvenser, såsom extrem värme, torka, svält och på andra håll stora översvämningar.

Det allt tuffare läget drabbar stora delar av världens befolkning. Men gång på gång ser vi att det är kvinnor och barn som drabbas hårdast. Det är deras villkor som försämras först. Det är deras möjlighet till försörjning som försvåras först. Det är deras möjlighet till påverkan som aktivt begränsas. När det ekonomiska läget försämras och när auktoritära krafter kommer till makten är det alltid kvinnorna som drabbas först.

I Afghanistan ser vi hur talibanregimen begränsar kvinnor på område efter område: stänger dörren till utbildning, begränsar möjligheten till försörjning och stänger dörren för dem som vill kunna röra sig fritt. Det allra senaste beskedet är att inga kvinnor får arbeta för FN i landet. I julas var beskedet att inga kvinnor fick arbeta i de icke-statliga organisationerna. I ett könssegregerat land som Afghanistan innebär beslut om att kvinnor inte får arbeta i hjälporganisationer i praktiken att kvinnor inte heller kan få stöd av dessa organisationer.

I Iran har vi under det senaste halvåret sett hur kvinnor kämpar för sin egen frihet och för att få leva fritt i demokrati. Men vi ser också med vilken brutalitet kampen slås ned.

FN:s resolution 1325 handlar om kvinnors och barns särskilda utsatthet i konflikter och vikten av kvinnors deltagande i konfliktlösning och fredsfrämjande. Även om resolutionen är välkänd, inte minst i detta hus, verkar dess faktiska innehåll ständigt glömmas bort. Det handlar om kvinnors deltagande vid den beslutande makten. Det handlar om att säkerhet, stabilitet och fred för hela befolkningen inte kan skapas av delar av befolkningen. Då kan inte alla fredsfrämjande soldater vara män. Då kan inte heller alla fredsförhandlare vara män. De som sitter vid bordet och tar de säkerhetspolitiska besluten kan inte alla vara män. Och detta ändras inte av sig självt. Ska kvinnor vara med vid de beslutande borden måste vi ständigt lyfta kvinnliga kandidater.

Under åtta år bedrev Sverige en feministisk utrikespolitik. Under åtta år var det kvinnors särskilt utsatta situation som vägledde utrikespolitiken. För att leva upp till åtagandena i resolution 1325 gav man bland annat i uppdrag till Folke Bernadotteakademin att inrätta ett medlingsnätverk. Det har under de här åren samlat 19 kvinnor med lång erfarenhet av dialog och fredsmedling. Nu har den nya regeringen valt att pausa det arbetet. Det är vilande i väntan på utredning, som det kallas.

Sedan Sverige som första land införde feministisk utrikespolitik har flera länder följt i Sveriges fotspår. Men sedan regeringsskiftet är inte Sverige längre ett land som bedriver feministisk utrikespolitik. Att säga att Sverige står upp för jämställdhet och att man eventuellt ska ta fram en ny plan för sexuell och reproduktiv hälsa är inte samma sak som feministisk utrikespolitik. Den nuvarande politiken är som bäst symtombehandling. Feministisk utrikespolitik är att agera aktivt för att möta grundproblemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella relationer m.m.

Fru talman! Närmare 700 miljoner av världens befolkning lever i extrem fattigdom. Omkring 55 väpnade konflikter pågår. Endast 14 procent av världens befolkning lever i demokratier. Den fattigdom, torka och svält som breder ut sig får enorma konsekvenser. Att i det läget minska det svenska engagemanget till att fokusera på endast det egna närområdet är ansvarslöst.

Tigray, Sudan och Somaliland är bara några av de platser där det just nu pågår väpnade konflikter med fruktansvärda brott mot mänskliga rättigheter, där människor får sina rättigheter kränkta och där människor dödas varje dag. Tillsammans med torka och svält skapar de här konflikterna helt fruktansvärda situationer för människorna som lever där. Konsekvenserna sträcker sig långt bortom de geografiska områdena och drabbar även kommande generationer.

Att ensidigt fokusera på vårt närområde och minska vårt engagemang i resten av världen kommer att få enorma konsekvenser. Vi måste arbeta för att bekämpa fattigdom, främja demokrati och stärka kvinnors rättigheter. Vi måste stå upp för mänskliga rättigheter och demokratiska principer och värna multilateralismen. Därför yrkar jag bifall till reservation 1.

Fru talman! Tänk att en dag komma hem från skolan och mötas av att ditt hem har rivits! Hela huset har demolerats, och alla dina saker har förstörts. För alltför många palestinska barn är detta deras verklighet. FN:s generalsekreterare har varit tydlig med att de israeliska bosättningarna är olagliga enligt internationell rätt och uttryckt att varje ny bosättning på ockuperad mark är ett hinder på vägen mot fred.

Den utveckling som vi just nu ser är mycket oroväckande. Det är viktigt att vi från svenskt håll håller i vårt engagemang, står upp för folkrätten och värnar det svenska biståndet till Palestina. Vi socialdemokrater är stolta över det beslut om att erkänna Palestina som stat som togs av den socialdemokratiskt ledda regeringen hösten 2014. Målet är en tvåstatslösning där staterna Israel och Palestina kan leva i fred sida vid sida. Det är också utifrån den målsättningen som vi måste väga våra egna beslut.

Jerusalem har fått särskild status av FN, och alla frågor som rör Jerusalems status måste baseras på folkrätten med en partsförhandlad tvåstatslösning som mål. Att som USA under Trumps presidentskap erkänna Jerusalem som Israels huvudstad får allvarliga konsekvenser och försvårar fredsprocessen. I den kontexten måste vi vara särskilt noga med vilka budskap vi skickar från Sverige. Att som svar på en motion där det yrkas att Sverige ska erkänna Jerusalem som Israels huvudstad säga att det i dagsläget inte är aktuellt att göra det öppnar för olyckliga tolkningar, exempelvis att det är något som Sveriges riksdag kan tänka sig framöver. Därför vill jag avslutningsvis yrka bifall till reservation 14.