STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! I dag har vi att debattera en mycket viktig fråga, nämligen frågan om avskiljningar vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem. Vi i socialutskottet har under lång tid uppmärksammat behovet av rejäla förbättringar inom Sis ungdomsvård.

Rapporterna om inte bara kvalitetsbrister utan också alltför ofta rena missförhållanden och övergrepp har dessvärre varit många under årens lopp. Det är något som vi i riksdagens socialutskott har tagit på största allvar. Vi har gång på gång kallat generaldirektör och ansvarig minister till utskottet för att utkräva ansvar och för att driva på för ett nödvändigt förändringsarbete.

Tyvärr har vi tidigare inte haft en regering som gjort tillräckligt för att åtgärda bristerna inom Sis eller i stort utveckla och stärka den sociala barn och ungdomsvården. Men nu, fru talman, har vi äntligen en regering med stora ambitioner på det här området. Det kommer till tydligt uttryck i Tidöavtalet. Nu har vi i Camilla Waltersson Grönvall en socialtjänstminister som med brinnande engagemang tar sig an uppgiften att stärka socialtjänsten och förebygga framtida sociala problem och därmed i förlängningen också behovet av långtgående insatser som exempelvis tvångsvård inom Sis.

Fru talman! Jag kan konstatera att trots att den nya regeringen bara har arbetat i ett halvår har mycket redan hänt, inte minst när det gäller det förebyggande arbetet och arbetet med tidiga insatser. I detta sammanhang vill jag lyfta fram regeringens satsning på stärkt tillgång till föräldraskapsstöd liksom två av nyheterna i vårbudgeten, nämligen satsningen på skolsociala team och satsningen på stärkt familjehemsvård med fler platser av god kvalitet.

Kanske tänker nu fru talmannen att jag är på väg att segla iväg från dagens specifika ämne som ju är avskiljningar inom Sis särskilda ungdomshem, men jag menar att frågan om avskiljningar är och behöver vara del av en större diskussion. Jag är nämligen fast övertygad om att det förebyggande arbetet och arbetet med tidiga insatser av god kvalitet är grundläggande för att långsiktigt och varaktigt minska behovet av tvångsvård och i förlängningen också av förekomsten av avskiljningar inom tvångsvården.

Fru talman! Låt mig nu zooma in på frågan om vad som här och nu behöver göras för att minska förekomsten av avskiljningar inom Sis, såklart med det långsiktiga målet att avskiljningarna helt ska upphöra. Det kanske allra viktigaste är att genomföra ett kompetens- och kvalitetslyft inom myndigheten.

Det uppdrag som Sis har att utföra är mycket svårt och komplext. Genom att, som regeringen nu gör, satsa på utbildning och höjd kompetens blir medarbetarna inom Sis bättre rustade och förutsättningarna för en god och rättssäker vård förbättras. Sis har fått kraftigt ökade anslag - 140 miljoner kronor årligen - för att möjliggöra det kompetens- och kvalitetslyft som jag är övertygad om att alla vi som deltar i dagens debatt är helt eniga om behövs.

Vad som också är viktigt för att minska avskiljningarna inom Sis är att förändra myndighetens uppdrag liksom att ge myndigheten bättre verktyg och förutsättningar att skapa och upprätthålla en trygg och säker vårdmiljö. Som Statskontoret konstaterade i sin myndighetsrapport 2020 har Sis svårt att erbjuda vård som är anpassad efter alla de målgrupper som kommer till myndigheten. Att vårda såväl unga flickor med självskadebeteenden som grovt gängkriminella grabbar är ingen enkel uppgift.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Vi moderater har länge påtalat att Sis inte är rätt myndighet att ta hand om den senare gruppen. Den nya regeringen jobbar nu intensivt med att inrätta särskilda ungdomsfängelser i Kriminalvårdens regi. Det är ett viktigt steg för att ge Sis ett snävare och mer rimligt uppdrag.

Som jag nämnde behöver Sis ges bättre verktyg och förutsättningar att skapa och upprätthålla en god och säker vårdmiljö. Konkret handlar det om att skapa bättre lokaler men också om en lång rad nödvändiga lagstiftningsförändringar. Hur ska Sis kunna upprätthålla en säker vårdmiljö, fri från droger och vapen, om man exempelvis inte får lov att rutinmässigt genomföra rums- eller kroppsvisitationer?

Att ge Sis mer adekvata juridiska förutsättningar, vilket inte minst också handlar om att skapa bättre möjligheter att begränsa tillgången till telefoner och internet, är viktigt för att förebygga sådana situationer som ibland och alltför ofta slutar i avskiljning. Det är också viktigt att öka kunskapen om alternativa metoder till avskiljningar.

I detta sammanhang vill jag lyfta fram det uppdrag som regeringen har gett till Statens beredning för medicinsk och social utvärdering att genomföra en förstudie i syfte att utvärdera metoder och tillvägagångssätt som alternativ till tvångsåtgärder inom inte bara Sis utan också den psykiatriska och rättspsykiatriska tvångsvården.

Avslutningsvis vill jag ge uttryck för den otålighet som jag känner när det gäller att sätta stopp för de återkommande och helt oacceptabla missförhållanden som det larmats om i rapport efter rapport, senast i rapporten Vem ska tro på mig? från Barnrättsbyrån och Childhood. Det måste bli ett slut på missförhållanden samt ske en rejäl förbättring av vården.

Sis är en myndighet som befinner sig på en rejäl förändringsresa. Det är en resa som behöver påskyndas och mycket nogsamt följas upp. Den nya regeringen har därför ställt mycket tydliga återrapporteringskrav på Sis om att analysera och bedöma resultaten av de åtgärder som myndigheten har vidtagit.

Jag kan konstatera att de åtgärder som myndigheten har vidtagit har gett positiva resultat, bland annat i form av färre avskiljningar. Tempot behöver höjas, men utvecklingen går ändå åt rätt håll. Jag vet att Sis är en myndighet med väldigt många synnerligen kompetenta och engagerade medarbetare som gör allt i sin makt för att myndigheten samfällt ska bli bättre på att genomföra sitt uppdrag. Det uppdraget, fru talman, är ett av de allra svåraste men också viktigaste i vårt samhälle.