Fru talman! Jag sa i mitt anförande att jag har svårt att ha förtroende för Sis generaldirektör. Jag står för det uttalandet. Som jag redogjorde för i mitt anförande kan jag nämligen inte se att det under den tid då vi har fått ta del av all denna fruktansvärda rapportering har skett några förändringar.

Jag kommer för alltid att stå på barnens sida. Som jag redogjorde för i mitt inlägg anmäler man alltså varje månad fem sexuella övergrepp mot barn från personal, och det är ungefär 350 flickor som är placerade. Skulle man ha en sådan ordning på en skola skulle det vara fruktansvärt.

I anförandet var jag också väldigt tydlig med att jag har full förståelse för att den som är generaldirektör för Statens institutionsstyrelses låsta boenden har en otroligt svår uppgift. Detta är problem vi har sett under väldigt lång tid.

Det jag reagerar så starkt på är att den som ansvarar för en verksamhet med ansvar för redan utsatta barn som placeras där och som sedan skickar in sina redogörelser för vad som sker inom verksamheten inte själv är den som lyfter detta. I stället är det ständigt barnrättsorganisationer som måste beskriva de utsatta barnens verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Att ledamoten Lantz gör sådana här jämförelser bryr jag mig inte om. Men jag heter Juno Blom, och jag sa att jag inte har förtroende. Jag sa inte att Liberalerna eller regeringen inte har det. Jag har rätt till min åsikt, och den kan ingen ta ifrån mig.