Herr talman! Nu debatterar vi unga lagöverträdare. Jag tänker att det viktigaste för oss alla ändå måste vara att ta reda på vilka dessa unga är. Vilka är dessa barn och unga som rekryteras in i kriminalitet? Jag håller verkligen med den socialdemokratiska ledamoten Anna Wallentheim om att alla inte begår brott. Jag är helt övertygad om det. Det är helt sant.

Jag tycker att vi i debatten många gånger förenklar skälet till att man begår brott utifrån ekonomiska incitament. Om det vore skälet skulle väldigt många fler begå brott. Jag tycker också att det är väldigt kränkande. Jag har jobbat många år i utsatta områden, träffat familjer som kämpar stenhårt och gör allt för att få ihop livet men som verkligen lägger enorm energi på att finnas där för sina barn, skapa ett tryggt hem och skapa förutsättningar för att de inte ska rekryteras in i kriminalitet.

Jag tänker också att när barn, ibland tyvärr bara åtta nio år gamla, rekryteras in i kriminalitet har vi nog varit dåliga på att hantera ett hedersförtryck som börjar redan i förskolan. Jag tänker på att staten sviker och inte finns närvarande, och jag tror att det är precis det som många av de barnen ger uttryck för.

I en rapport från Malmö beskrivs det hur personal upplever krav från föräldrar på könssegregering och hur små barns kroppar sexualiseras, framför allt flickors. Personalen upplever att det finns krav på bröder att kontrollera sina systrar och ser indikationer på att kusinäktenskap planeras. Personalen känner oro för att könsstympning kan ha skett och möter barn som har blivit slagna.

Det finns också personal som berättar att de har kollegor som ger understöd till kravet på att segregera flickor och pojkar, och det är grunden till de hedersrelaterade värderingarna och normerna. Kollegor ger uttryck för att de inte riktigt vet hur de ska agera när de identifierar att det är så. Det finns personal som saknar handledning och som försöker navigera mellan styrdokument som å ena sidan säger att förskolan ska stärka barn i deras kultur och ursprung, å andra sidan att förskolan ska upprätta demokratiska normer och värderingar som handlar om just jämställdhet och jämlikhet.

Jag förstår verkligen att personal kan utsättas för enormt svåra målkonflikter för att vi i den här kammaren inte har vågat ta de målkonflikterna. Det är ju ändå så att på ena sidan gatan drivs det på för genusmedvetna förskolor och på andra sidan gatan tvingas små flickor i förskolan bära slöja. Det är just det här som leder till att parallellsamhällen uppstår. De uppstår för att politiker och myndighetspersoner har tillåtit dem att uppstå. Parallellsamhällena är grogrunden för kriminalitet och rekrytering av barn och unga in i kriminella gäng. Men det är också så att de här barnen får en känsla av att de rättigheter som finns i vårt land är andra barns rättigheter och inte deras rättigheter.

Jag tror att det är otroligt viktigt att våga utmana föräldrarätten, börja prata mycket mer om föräldrars ansvar och skyldigheter och våga prata om normer och värderingar. Carin Götblad, som jobbar med detta inom polisen, säger att det inte är vilka barn och unga som helst som rekryteras in i kriminalitet, vilket är temat för den debatt vi har i dag.

Jag tänker också att vi borde bli bättre på att i större utsträckning våga analysera vad som faktiskt är grunden till att vissa barn hamnar i dessa enorma svårigheter. Jag håller med om att de här barnen har en dubbel utsatthet, som jag tror att ledamoten Wallentheim sa. Det är barn som har svikits tidigt, och det är barn som också många gånger har ett krav på sig att utsätta andra.

Vi har ett otroligt viktigt arbete framför oss med att få fram forskning och söka kunskap och fakta. Om vi ska börja jobba förebyggande och det är beslutat i lag är det oerhört viktigt att vi vet vad det är vi ska förebygga och vilka behov de olika barn som vi möter har.

Genusforskning är en intressant faktor med tanke på att genusforskningen menar att genus är en social konstruktion, och jag delar den bilden. Genus beror på vilka samhällen och sammanhang man växer upp i. Vi måste ha ett större intresse för att ta reda på hur det ser ut i kommuner där det finns en hög andel unga killar men också tjejer som rekryteras in i högerextremism. Vilka normer och värderingar finns i den miljö där dessa barn ska utveckla sin könsroll? Hur ser det ut i Rosengård? Vilka normer och värderingar möter killar och tjejer där? Hur ser det ut på Södermalm?

Vi måste våga se att även om barn är lika och ska ha samma förutsättningar möter de väldigt olika sammanhang, och det påverkar dem. Vår skyldighet är i grund och botten att göra allt vad vi kan. Jag håller med om att skolan är centralt viktig, och förskolan är ännu viktigare när det gäller att forma barn. Det är väldigt svårt att komma åt värderingar som har rotats. Ju tidigare vi kan komma in och prata om detta, desto större blir möjligheterna för barn att känna trygghet och tillit. Förskolan är alltså viktig.

Jag tänker även på alla de mammor och pappor som jag har mött i utanförskapsområden som har flytt till Sverige och drömmer om att deras barn ska kunna läsa, studera och ta sig vidare. Även om det inte riktigt låter så i dag är Sverige på många sätt ett fantastiskt land där möjligheter ges. Men om vi inte försäkrar oss om att ha en skola för dessa barn ges ju inte de rätt förutsättningar. Även där blir det ett enormt svek.

Avslutningsvis behöver vi ha ett större fokus på att ta reda på vad som ligger till grund för att vissa barn löper större risk att rekryteras in i kriminalitet. Vad kan vi lära? Hur kan vi få fram forskning? Hur kan vi se till att kunskap finns när vi vet att det absolut viktigaste vi kan göra är att skapa trygga och tillitsfulla barn? Det är så vi kan bygga landet tillsammans.