Herr talman! I dag debatterar vi här i riksdagens kammare de runt 150 yrkanden som inkom under den allmänna motionstiden rörande området våldsbrott och brottsoffer. Det är 150 förslag utspridda på riksdagens alla partier med målet att stärka skyddet för brottsoffer och att motverka bland annat sexualbrott, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relationer och näthat. Trots att Sverige på många sätt är ett föregångsland inom detta område visar motionernas innehåll tydligt att mer kan och måste göras för att göra Sverige tryggare och rättvisare för alla våra invånare.

Miljöpartiet har länge varit pionjärer inom lagstiftning för att motverka våldsbrott och stärka skyddet för brottsoffer. Vi var det första partiet att förespråka en samtyckeslagstiftning, en lag som kom på plats under den första rödgröna regeringen 2018. Med Miljöpartiet i regering infördes en lång rad straffskärpningar för våldtäkt, sexköp, hedersbrott med mera, och vi sjösatte ett omfattande åtgärdspaket mot mäns våld mot kvinnor. I våra motioner föreslår vi i Miljöpartiet nu flera ytterligare åtgärder, och jag vill kortfattat redogöra för några av dem.

Herr talman! I takt med att allt större delar av våra liv flyttas ut på internet sker också fler och fler brott på nätet. Detta drabbar människor i alla åldrar, men det är särskilt aktuellt ju längre ned i åldrarna vi tittar. Allt fler människor, inklusive en stor andel av våra högstadie- och gymnasiebarn, utsätts för hat och hot på nätet, och sexuella övergrepp och kränkningar har blivit enklare att begå och sprida med internets hjälp. Sugardejtningssajter, eskortsajter och liknande sidor underlättar samtidigt för sexualbrott utan att själva ta något ansvar för problemen eller löpa några egna risker för påföljder. Detta är totalt oacceptabelt.

Sverige måste på allvar ta tag i brotten på nätet. Miljöpartiet vill se lagändringar för att göra det lättare att utreda och lagföra hat och hot på internet, och den straffrättsliga lagstiftningen måste ses över för att i högre grad inkludera sexuella kränkningar och övergrepp på internet. Det är också angeläget att utreda om sugardejtningssajter och liknande sidor ska kunna vara föremål för brottsutredningar om koppleri och att kravet på dubbel straffbarhet för koppleri ska kunna tas bort, så att sidägarna kan dömas till ansvar och digitala bordeller kan stängas ned. Sexuella övergrepp och kränkningar online måste likställas med övergrepp offline.

Herr talman! Den som blir utsatt för ett brott ska kunna vara säker på att hen kommer att få precis det stöd som hen behöver. Men för att få rätt till stöd som brottsoffer behöver man först bli erkänd som ett brottsoffer. Så är inte fallet i dag för många av dem som utsätts för sexualbrott i Sverige. En sådan grupp är barn som utsätts för barnpornografibrott.

Brottsbeteckningen barnpornografibrott är i sig problematisk och borde byta namn för att visa på vad det egentligen är, nämligen dokumenterade sexuella övergrepp mot barn. De barn som utsätts för dessa dokumenterade sexuella övergrepp betraktas i dag inte som brottsoffer, då brottet är placerat under brott mot allmän ordning. I stället räknas staten som brottsoffer, trots att det är barnet som kommer att leva med konsekvenserna av brottet under en lång tid. Miljöpartiet anser att lagstiftningen måste sätta barns rätt till skydd i fokus och erkänna de utsatta barnen som brottsoffer.

En annan grupp som i dag inte erkänns som brottsoffer är de som utsätts för sexköp eller kommersiell sexuell exploatering. Liksom när det gäller barn som utsatts för dokumenterade sexuella övergrepp anses brottsoffret när det gäller sexköp eller kommersiell sexuell exploatering vara staten, inte den utsatte. Detta är en absurd ordning. Miljöpartiets uppfattning är att det inte ska vara möjligt att köpa samtycke till sex och att sexköp och kommersiell sexuell exploatering ska ses som brott mot människor och inte mot staten.

Slutligen vill jag lyfta behovet av utbildningsinsatser inom de områden vi diskuterar i dag för anställda inom rättsväsendet. Domstolarna avgör viktiga frågor, exempelvis rätten till vårdnad och umgänge, och måste ha en god förståelse för hur familjer påverkas av våld och av konsekvenserna av att barn tvingas umgås med en förälder som utsatt mamman och/eller barnet för våld.

Tyvärr visar en kartläggning som Jämställdhetsmyndigheten har gjort att en majoritet av domstolarna tycks sakna grundläggande kunskap om mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och våld mot barn, vad konsekvenserna av våldsutsatthet innebär och vilka konsekvenser beslut om vårdnad, boende eller umgänge kan få. Det har förekommit att domstolar och andra myndigheter har röjt kvinnors skyddade personuppgifter, något som är oacceptabelt och som kräver kunskapshöjande insatser.

Domstolsverket bör därför, i samverkan med Jämställdhetsmyndigheten och Nationellt centrum för kvinnofrid, ta fram och genomföra utbildningsinsatser för domstolarna. Det finns även ett stort behov av ökad tillgång till specifika utbildningsinsatser och kompetenshöjande insatser när det gäller psykiskt våld, för ska brottsoffer få det stöd de behöver och förövare få den påföljd de enligt lag ska ha måste rättsväsendet ha tillräcklig kunskap om brotten som begås och de konsekvenser de får för offren.

Herr talman! Kampen för ett tryggt, jämställt och rättvist samhälle för alla kräver att vi politiker alltid är redo att ta nästa steg. Jag ställer mig bakom samtliga Miljöpartiets förslag på området, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 50 om brottsofferstatus för barn som utnyttjas i barnpornografi och reservation 9 om utbildningsinsatser om våld i nära relationer med mera.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)