Herr talman! I dag debatterar vi ett betänkande om våldsbrott och brottsoffer. Bakom siffrorna i statistiken finns ett enormt lidande. Varje våldsbrott har ett brottsoffer och anhöriga som bär med sig ett lidande och ett trauma varje dag, i flera år, om inte hela livet.

Jag är stolt över att vi har en regering som har ett tydligt fokus på brottsofferperspektivet och på upprättelse för brottsoffer, inte minst när samhällets allra mest utsatta drabbas av våldsbrott.

Dessa barn och kvinnor utsätts för våld på den plats som ska vara allra tryggast. Hemmet, som ska vara en trygg plats, har i stället utvecklats till en brottsplats. Klumpen i magen växer när barnen och kvinnorna sätter nyckeln i dörren till hemmet. Oron och rädslan finns inför hur kvällen och natten kommer att vara. Barnen gömmer sig när de hör våldet. Barnen försöker rädda sin mamma. Det är en verklighet för 200 000 barn som växer upp med en pappa som slår mamma eller med en bror som misshandlar sin syster.

Var tredje vecka mördas en kvinna av en man. Våldet mot barn och kvinnor är precis lika allvarligt som gängbrottsligheten och borde få minst lika mycket uppmärksamhet från polis och lagstiftare. Vi vet att barn och unga som växer upp i våldsamma miljöer löper enorma risker, inte minst att själva utsättas för våld och uppleva utsatthet.

Mäns våld mot kvinnor, unga killars våld mot unga tjejer, hedersrelaterat våld och förtryck och våld mot barn är ett stort samhällsproblem som kränker och begränsar barns och kvinnors grundläggande fri- och rättigheter. Tusentals flickor och kvinnor utsätts varje år för trakasserier, våld och sexualbrott. Våldet orsakar stort lidande och leder till livslånga konsekvenser. I årtionden har det dödliga våldet mot kvinnor och den traumatiska situation som följer för det barn som förlorar sin mamma försummats.

Inga barn, inga flickor och inga kvinnor ska tvingas anpassa sina liv till våldsamma eller kontrollerande killar och män. Därför har regeringen redan tagit flera initiativ för att motverka mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Vid misstanke om grov kvinnofridskränkning ska det ske obligatorisk häktning, och straffen ska skärpas kraftigt. Dessutom ska kontaktförbud kunna omfatta större geografiska områden. Och elektronisk övervakning ska användas oftare. Det är förövarens frihet som ska begränsas, inte brottsoffrens. Våldsutsatta barn och kvinnor ska inte tvingas leva gömda och glömda i Sverige.

Regeringen kommer att ta fram en ny nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. I framtagandet kommer regeringen såklart att involvera berörda myndigheter, civilsamhällets organisationer och akademin.

Under förra mandatperioden fick vi igenom att en nationell strategi mot våld mot barn skulle tas fram. Nu är utredningen klar och ute på remiss. Jag ansvarade som utredare för att ta fram den tidigare nationella strategin. Även i det läget kände jag initialt att det var märkligt att vi i Sverige inte hade tagit fram en nationell strategi mot våld mot barn. Utsattheten riskerar mycket också senare i livet.

En sak var ganska upprörande. När vi fick uppdraget att ta fram en nationell strategi hette den Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Det är intressant att regeringen då valde att kapa halva rubriken. Det säger lite om det intresse som fanns för något som många utsätts för.

I utredningen hade vi också tydliga förslag på att unga killars våld mot unga tjejer måste utgöra ett eget målområde. Även det försvann och suddades ut.

Jag ser verkligen fram emot att det ska tas fram en ny strategi och att det ska bli tydligt att vi ser till att börja tidigt och att ha ett särskilt fokus på de utsatta barnen. Barnrättsperspektivet ska stärkas, och föräldrarätten ska utmanas.

Barnfridsbrottet infördes under förra mandatperioden. Men jag är oerhört besviken över att jag inte lyckades påverka den förra regeringen att våga vara tydlig med att en pappa som döms för mord på barnets mamma har förverkat sin rätt att vara vårdnadshavare - punkt. Det är något som jag självklart kommer att fortsätta kämpa för. Jag ser också att det finns stöd för de frågorna, både hos justitieminister Gunnar Strömmer och socialminister Camilla Waltersson Grönvall. Det känns tryggt och bra. Det känns som att vi kan göra skillnad tillsammans.

Det är även helt galet att barn är de enda brottsoffer som kan tvingas av domstol att bo med sin förövare. Tvångsumgänge för barn med en våldsutövande förälder måste upphöra. Även det är en kamp som vi förde under förra mandatperioden. Där ser jag också att det händer saker och att möjligheterna finns.

I budgetpropositionen föreslår regeringen att arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck ska stärkas genom att det förebyggande arbetet permanentas med 50 miljoner kronor per år.

Det hedersrelaterade våldet och förtrycket är ett allvarligt problem i vårt land. För att lösa det måste vi förstå det sammanhang som våldet och förtrycket sker i. Vi måste förstå hur våldet påverkar individen och förstå att söner redan i förskolan tvingas kontrollera och begränsa sina systrar. Det är först när vi förstår de utsattas verklighet som vi kan ta in vad de faktiskt ska skyddas från.

Våra lagar och vår syn på barns, kvinnors och hbtqi-personers individuella friheter skiljer sig avsevärt från i de länder som vi haft stor migrantströmning från. Ändå är vi tydliga med att barn, kvinnor och hbtqi-personer har individuella fri- och rättigheter. Men så fort vi har mött motstånd har det här samhället vacklat och backat. Därför känns det oerhört viktigt att vi nu tillsammans försöker sätta ned foten och verkligen ta i de frågorna fullt ut.

Trots att vi vet att förtrycket börjar tidigt i barns liv, trots att vi vet att den verklighet som många föräldrar kommer till och de svårigheter det kan innebära att vara förälder i ett helt nytt land saknas samtal om krav och förväntningar på en förälder här. Det är samtal som måste föras om och om igen för att skapa förutsättningar för barn och unga att få tillgång till ett liv utan oskuldskrav, kontroll, hot, våld, tvångsäktenskap och könsstympning.

Barn och unga ska inte behöva frukta att föras ut ur Sverige som bestraffning för att de vill åtnjuta sina grundläggande fri- och rättigheter. De ska inte behöva frukta att föras till landet som familjen flydde från. Politiker har vetat, och svenska myndigheter vet. Ändå gapar stolar tomma i klassrummen. Och barnen lider i sin ensamhet och i enorm utsatthet.

Därför är det viktigt att vi nu utökar möjligheterna att utfärda utreseförbud i fler fall, likaväl som att den omvändelseterapi som hbtqi-personer utsätts för ska bli ett tydligt lagbrott.

Jag ställer mig bakom utskottets förslag i betänkandet och yrkar avslag på motionerna.