Herr talman! Vi debatterar i dag kriminalvård. Det är viktigt att vi aldrig glömmer bort vad som är själva syftet med kriminalvården. Det handlar om att både förebygga och minska brottslighet. Den som har begått ett brott ska självklart åtalas och dömas till ett straff som står i proportion till brottets art. Grovt kriminella måste självklart få kännbara straff. Men att tro att hårdare straff är den enda lösningen för att komma till rätta med brottslighet är att göra det mycket lätt för sig.

Kriminalvården handlar inte bara om att markera och straffa utan främst om att se till att den som begått ett brott inte återfaller i brott. Den som hamnat i kriminalitet måste ges en möjlighet att komma tillbaka till samhället. Det är vår skyldighet och vårt ansvar om vi vill förändra på riktigt. Kriminalvården måste försöka ge bästa möjliga insatser för att den som är fälld för ett brott ska kunna leva laglydigt i framtiden efter att straffet avtjänats. Det är viktigt både för den dömdes egen del och för vårt samhälle i stort. Här finns mycket kvar att göra, och utvecklingen går tyvärr åt fel håll.

I Sekos rapport om krisen i Kriminalvården står detta att läsa:

"Brist på personal och brist på platser har gjort att Kriminalvårdens vårdande uppdrag blivit lidande. Möjligheterna att erbjuda de intagna olika former av program- och utbildningsverksamhet har varit begränsade. Kriminalvården har blivit en plats för förvaring där det handlar om att få verksamheten att fungera från dag till dag."

Detta är naturligtvis helt oacceptabelt.

Den stora platsbristen på våra anstalter är akut. Bristen på platser får stora konsekvenser både för de intagna och för personalen. Miljön blir mer utsatt, och säkerheten hotas. För de anställda leder det till ökad stress och press. Det är hög tid att lyssna på Seko och att satsa på personalen genom att införa tryggare arbetsvillkor, bättre utbildning och löpande kompetensutbildning och att göra en översyn av arbetstider samt lönesatsningar.

Vänsterpartiet har många förslag som handlar om både behandling i fängelse och rehabilitering, som vi motionerat om tidigare. Det handlar om att fler måste motiveras till att delta i olika behandlingsprogram men även om att utveckla dessa samt om att förbättra möjligheten att delta i olika former av utbildningsinsatser.

I detta betänkande har Vänsterpartiet en reservation som går ut på att den som dömts för sexköp ska vara skyldig att delta i undervisning som syftar till att skapa medvetenhet om orsaker till och konsekvenser av prostitution. Vänsterpartiet anser att den svenska sexköpslagen bör utvecklas så att en dom om sexköp kan innehålla villkor om att den dömde ska delta i obligatorisk undervisning om sexhandelns och prostitutionens orsaker och konsekvenser. Vi tror att det är en viktig förebyggande åtgärd som kan minska risken för återfall. Jag yrkar därför bifall till reservation 12, som handlar om detta.

För att den som frigivits från en anstalt inte ska återgå till brott måste det finnas en väl fungerande inslussningsverksamhet i hela landet som är permanent och som har ett långsiktigt fokus på återanpassning till ett liv utan kriminalitet och missbruk. För en väl fungerande inslussningsverksamhet krävs ett nära samarbete mellan kriminalvård, socialtjänst och arbetsförmedling. Den som släpps ur fängelset med bara en bussbiljett och en plastpåse i handen löper stor risk att återfalla i brott.

Vill vi på allvar komma till rätta med brottsligheten måste samhället intensifiera det brottsförebyggande arbetet och avsätta de resurser som krävs för det. Det handlar om brett samarbete mellan olika samhällsaktörer främst på lokal nivå - polis, socialtjänst, skola, civilsamhälle, näringsliv, bostadsföretag, fritidsgårdar med mera. Det handlar om att bygga ett starkt välfärdssamhälle och minska de ekonomiska klyftorna. Ett samhälle som håller ihop, där barn och unga får växa upp och utvecklas i trygga miljöer, är det bästa vaccinet mot kriminalitet.

En del av det brottsförebyggande arbetet är avhopparverksamheten. Vänsterpartiet står därför tillsammans med Socialdemokraterna bakom reservation 2, som jag härmed yrkar bifall till.

Vi vill se ett nationellt program för avhopparverksamhet. Andelen personer som vill lämna den kriminella miljön ökar, men samhällets förmåga att stödja dessa ofta unga personer är tyvärr inte tillräckligt bra i dag. Fler insatser behövs för att motivera dem som vill hoppa av från kriminella gäng och lämna de extremt våldsamma miljöer de rör sig i, samtidigt som också myndigheternas kunskaper om dessa miljöer behöver förbättras.

Möjligheterna att få stöd behöver bli mer likvärdiga över landet. På såväl nationell som regional och lokal nivå behöver insatserna från samhället samordnas mellan olika aktörer, och arbetet måste även bli mer strukturerat och långsiktigt. Vi vill därför att regeringen ger Kriminalvården, Polismyndigheten, Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen ett uppdrag om att gemensamt ta fram ett nationellt avhopparprogram.

Programmet ska bidra till att förstärka samhällets stöd till individer som vill lämna kriminella eller våldsbejakande extremistiska miljöer och grupperingar. I uppdraget ingår även att bedöma om grupper som agerar mot bakgrund av hedersrelaterade motiv ska inkluderas i programmet.

Programmet ska även omfatta en plan för personer som har ett sådant omfattande skyddsbehov att det kräver byte av bostadsort eller kommun. Utskottet har tidigare lämnat ett tillkännagivande om detta, men nu har vi en ny regering, och vi anser därför att det finns anledning att på nytt göra ett tillkännagivande om behovet av att upprätta ett nationellt avhopparprogram. Det skulle ha oerhört stor betydelse och bidra till att minska kriminalitet och rekrytering till de kriminella gängen.