Herr talman! Miljöpartiet är ett feministiskt parti. Det innebär att vi med politiska verktyg vill verka för jämställdhet och motverka den rådande könsmaktsordningen i Sverige såväl som i världen. Det är den ordning som innebär att män har mer makt än kvinnor.

För Miljöpartiet är jämställdhet i grunden en fråga om frihet. Människors möjligheter att leva sina liv ska inte påverkas eller begränsas av kön eller könsidentitet. Alla ska ha frihet att vara den de är och forma sitt liv efter det. Tyvärr är det långt från verklighet.

I samhällsdebatten framställer gärna vissa politiska krafter det som att feminismen har gått för långt. Men ingenting hade kunnat vara mer fel. År 2023 mördas fortfarande kvinnor i hemmet, och de har lägre lön och sämre arbetsvillkor än män. Exempel på kvinnor och flickor som blivit misshandlade och våldtagna är närmast oändliga. Det om något visar att feminismen behöver gå mycket längre.

Var tredje vecka mördas en kvinna av en man som hon har eller har haft en relation med. Varje år sker närmare 40 000 anmälningar om misshandel och över 8 000 anmälningar om våldtäkt mot kvinnor och flickor.

Det är brutala siffror som tydligt beskriver ett gigantiskt misslyckande för oss som samhälle. Men det är också siffror som talar sitt tydliga språk. Hur mycket vi än har gjort så har vi inte gjort tillräckligt.

Vi har ändå gjort mycket, hur det än låter från regeringspartierna i dag. Under Miljöpartiets tid i regeringen kom en samtyckeslagstiftning äntligen på plats. Vi gjorde det självklara till lag. Allt som inte är ett ja vid sexuellt umgänge är ett nej. Allt som inte är ett ja är också straffbart.

Vi har dessutom förbättrat de lägsta pensionerna, vilket gynnar kvinnor. Vi har höjt nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen och förbättrat sjukförsäkringen. Det är saker som gör skillnad på riktigt i en svag ekonomisk situation.

Vi har också tagit fram ett åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och fyllt det med reformer som både ska sätta stopp för våldet här och nu och på sikt bygga ett samhälle fritt från våld i framtiden.

Herr talman! Jag är stolt över det som Miljöpartiet har uträttat. Men som jag tidigare sa är det verkligen långt ifrån tillräckligt. Vi behöver göra betydligt mer - ja, allt vi kan - för att ingen kvinna ska bli slagen och ingen pojke ska växa upp och bli en man som slår och våldtar.

Lika mycket som vi måste sätta stopp för våldet som sker på gatan måste vi också sätta stopp för det som sker i hemmet. Vi måste vara rösten för dem som skriker när ingen hör, för dem som blir fråntagna sin frihet och för dem som slåss för rätten till sin egen kropp. Vi måste vara rösten för varje barn som tvingas till umgänge med en våldsam förälder och för varje kvinna som tvingas leva på flykt från den man hon en gång varit tillsammans med.

Herr talman! Den 21 januari år 2002 mördades Fadime Sahindal av sin egen pappa. Nu har det gått över tjugo år sedan hon mördades. Vårt samhälle har till stora delar förändrats. Men våldet och förtrycket som utövas i hederns namn finns kvar.

Varje dag begränsas flickors och kvinnors frihet. Varje dag uttalas hot mot någon för att hon ensam vill fatta beslut om sitt liv och inte rätta sig efter familjens och släktens normer. Varje dag det händer är en dag för mycket.

I vårt samhälle finns det ingen plats för någon form av hedersrelaterat våld eller förtryck. Det finns ingen plats för de män som hotar, slår och kontrollerar sina systrar, barn eller fruar. Här ska samhällets röst vara helt glasklar: Det är nolltolerans som gäller, och vi kommer aldrig att ge oss.

De senaste åren har vi tagit flera viktiga steg för att motarbeta hedersrelaterat våld och förtryck. Men precis som med arbetet mot mäns våld mot kvinnor måste det också till ökade resurser. Kommunernas socialtjänst behöver få de resurser som krävs för att både kunna arbeta förebyggande och för att gå in med full kraft när det finns en misstanke om att någon utsätts.

Herr talman! Inför den internationella kvinnodagen presenteras det varje år en tidpunkt från vilken kvinnor egentligen jobbar gratis. Rörelsen Lön hela dagen uppmärksammar lönegapet mellan kvinnor och män, och sett över tid har det minskat. Det har skett väldigt långsamt, men det har ändå minskat.

Det gjorde det inte i år. För första gången tickade klockan bakåt. Det är också ett bevis på att vi har lång väg kvar att gå till en jämställd arbetsmarknad och till kvinnors ekonomiska frihet.

Precis som jämställdheten i samhället inte kommer av sig själv kommer jämställdheten på arbetsmarknaden inte heller att göra det. Det krävs politiska reformer för att lika lön för lika arbete ska bli verklighet.

Därför vill vi se kraftiga satsningar på arbetsmiljön och lönerna i kvinnodominerade yrken. Kvinnor som arbetar hårt hela sina liv i vården och omsorgen är värda så mycket mer än applåder. Därför har vi i Miljöpartiet presenterat ett paket med nästan 40 miljarder på fyra år som ska ge just dem som arbetar i vården och omsorgen högre löner, fler kollegor och bättre arbetsmiljö.

Kvinnor måste kunna hålla ett helt arbetsliv och dessutom trivas på sitt jobb. Eftersom vården är något av det viktigaste vi har som samhälle för att vi människor ska känna oss trygga är det också på tiden att vi satsar på det och på dem som jobbar där.

Ett jämställdhetsarbete värt namnet handlar om hela samhället. Det finns inte bara en enskild instans som kan ta ansvar för att Sverige på riktigt jämnar ut skillnaden mellan män och kvinnor. Det är ett ansvar som är vårt gemensamma. Men det är ett ansvar som regeringen just nu inte verkar beredd att ta.

Gång på gång dansar man efter Sverigedemokraternas pipa. Man låtsas som om det regnar när partiet vill lägga ned såväl Institutet för mänskliga rättigheter som allt arbete mot rasism och diskriminering. Att ett rasistiskt parti tycker att arbetet mot rasism inte behövs är i sig inte så konstigt. Det är regeringens tystnad som är anmärkningsvärd. För ingen kan heller tro att det kommer att stanna här.

Det här är resultatet efter ett halvår. Och jag bävar för vad vi kommer att se och var vi kommer att vara när den här mandatperioden är slut om inte regeringen sätter stopp.

Diskrimineringslagen måste utvecklas och inte avvecklas. Den är inte tagen ur luften - som om det inte skulle finnas något behov. Den kom till för att öka människors frihet och jämlikhet och för att säkra det självklara, nämligen alla människors lika värde.

Den har direkta kopplingar till de vedervärdiga brott och kränkningar av människovärdet som skedde under andra världskriget. Sex miljoner judar dog under Förintelsen. Världen ville aldrig behöva se detta ske igen. FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna kom till, och sedan följde viktiga konventioner.

Att fredas från diskriminering är en mänsklig rättighet. De diskrimineringsgrunder som vi har är kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.

För att vi ska få ett samhälle fritt från diskriminering behöver lagstiftningen utvecklas där det finns brister. Mänskliga rättigheter rör alla människor, och det är extremt viktigt att detta inte politiseras eller förminskas. När Sveriges nästa största parti ser på mänskliga rättigheter som vänsterliberal sörja eller wokekultur har alla vi andra ett ansvar för att reagera extremt tydligt.

Arbetet för jämställdhet och mot rasism och diskriminering har aldrig varit viktigare än nu. Med ett rasistiskt parti som håller i nycklarna till Rosenbad och en global backlash för såväl demokrati som mänskliga rättigheter betyder varje röst för att något annat ska få höras och ta plats oerhört mycket mer.

Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering

Med detta vill jag också säga att vi står bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservationerna 6 och 18.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)