Herr talman! Då ska jag vara så duktig att jag inleder med frågan i stället.

När vi beredde det här betänkandet i utskottet ville vi gärna komma överens även med övriga partier och inte bara mellan Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Vi ville att alla tillsammans skulle komma fram till att det behövs en nollvision och en nolltolerans för allt våld i nära relationer.

Jag var i mitt huvudanförande inne på att alla ska agera. Regeringen behöver agera för att förebygga, men även kommuner, regioner och du och jag som privatpersoner behöver göra det. Vi behöver anmäla när vi ser signaler som visar att det troligtvis förekommer våld i nära relationer.

Min fråga var om ledamoten fortfarande tycker att mäns våld mot kvinnor är mycket allvarligare än mäns våld mot andra män och kvinnors våld mot andra kvinnor och om det är därför ni tackar nej till att ställa er bakom en nollvision för allt våld i nära relationer.

Jag vill också understryka att jämställdhet på riktigt handlar om att kunna göra sina egna livsval. Jag tycker att det är viktigt att kvinnor har möjlighet att stå på egna ben, har ekonomiska förutsättningar att försörja sig själva och ges möjlighet att starta företag. Som jag sa innan är jag själv en av de lyckligt lottade. Med den regering vi har i dag vet jag att det här arbetet hela tiden kommer att fortsätta drivas på framåt.