Fru talman! Tack, ledamoten för anförandet! Det var många intressanta saker som jag skulle vilja diskutera mer, till exempel föräldraförsäkringen, där jag inte alls håller med om ledamotens ingångar.

Frågan om ekonomisk jämställdhet, som nyligen har diskuterats, är intressant och oerhört viktig. Jag är mycket intresserad av vilka förslag som kommer från regeringen. Där behöver vi verkligen jobba tillsammans.

Jag kan inte låta bli att uppehålla mig vid det som för en utomstående kanske ter sig fånigt, nämligen definitionen av mäns våld mot kvinnor eller av våld i nära relation. Det var en intressant jämförelse som ledamoten hade i sitt förra replikskifte, om nollvision i trafiken och så vidare. När det tenderar att bli en inte-alla-män-diskussion, vilket kanske inte riktigt var ledamotens tanke, reagerar jag med taggarna utåt.

Jag skulle också kunna använda trafiken som exempel. Om vi bestämmer oss för att jobba för en nollvision för rattonykterhet i trafiken, kan vi verkligen säga det? Det är ju inte alla förare som kör onyktra utan bara en del. Och kan vi verkligen jobba för en nollvision för skattefusk? Det är ju inte alla företagare som fuskar utan bara en del.

Jag förstår inte varför någon tror att åtgärder mot mäns våld mot kvinnor inte också är utmärkta åtgärder mot alla brott i parrelationer. Det är kvinnor som dör i relationer där män utövar våld mot kvinnor. Det är givetvis lika illa i alla nära relationer, men det är kvinnor som dör. Varför är det så viktigt att säga våld i nära relation i stället för mäns våld mot kvinnor?