Herr talman! Det är tur att det är moms som är ämnet för kvällens sista debatt, för få saker piggar upp så mycket som en momsdebatt.

Mervärdesskatten kommer i år att dra in i runda slängar 600 miljarder kronor och är därmed svenska statens näst största inkomstkälla. Som en fiskal skatt är den effektiv, den är svår att undgå och den är rättvis. Den gör ingen skillnad på vem slutkonsumenten är utan slår lika mot alla. Och det finns i mervärdesskatten en viss frihet i att vi som konsumenter ändå kan välja om vi ska konsumera eller i de flesta fall åtminstone hur mycket vi ska konsumera.

I Sverige har vi haft moms på varor och tjänster sedan 1969, och under den tiden har många förändringar gjorts i lagtexten, både när det gäller skattenivån och harmoniseringen med EU:s momsdirektiv. Därigenom har vi i dag landat på en normalskattesats på 25 procent, med två undantagsnivåer på 12 och 6 procent.

I dagens betänkande behandlar vi ett antal motioner som av behjärtansvärda skäl föreslår fler varor och tjänster som skulle kunna förflyttas från normalskattesatsen till undantagsnivåerna.

Herr talman! Det är inte en helt lätt uppgift att försöka sig på att styra konsumtion. Framför allt är det inte lätt att stimulera fram konsumtion av en vara eller en tjänst, vilket ibland är motivet bakom en momssänkning.

För det första är priset på en vara eller en tjänst är inte det enda som avgör efterfrågan. För det andra resulterar en momssänkning inte alltid i att priset till konsument sjunker fullt ut, eller alls för den delen, utan den används kanske i stället för att öka ett företags marginaler.

År 2002 sänktes momsen på böcker och tidskrifter från 25 till 6 procent. Motivet till sänkningen var att uppmuntra fler grupper att börja läsa böcker. Det var ett gott motiv, enligt min mening. Men när man senare granskade effekterna kunde det konstateras att dels slog momssänkningen inte igenom fullt ut i priset, framför allt inte på tidskrifter där gapet var extra stort, dels uppnådde man inte alls syftet att skapa läsintresse hos nya grupper. I stället var det de som redan köpte böcker som köpte fler böcker. Det politiska motivet hade kanske haft större framgång med andra verktyg än en subvention av momsen.

Ett annat exempel är momsen på livsmedel som 1996 sänktes till 12 procent. Tanken var att sänkt moms på livsmedel skulle slå igenom i priserna och särskilt gynna barnfamiljer och låginkomsthushåll eftersom de använder en relativt stor andel av sin hushållsbudget till mat.

En priskommission tillsattes som följde genomslaget och kunde konstatera att på kort sikt fick sänkningen prisgenomslag. Men när Riksrevisionen 2018 granskade nedsättningen på matmomsen konstaterade man att åtgärden inte var kostnadseffektiv. Om syftet med subventionen var att ge stöd åt bara vissa grupper hade det varit mer effektivt att använda motsvarande medel och sänka till exempel skatten på inkomst bara i de inkomstdecilerna.

Nyligen debatterade vi moms på vissa reparationer här i kammaren. Momssänkningen 2017 skulle stimulera den cirkulära ekonomin, men effekterna uteblev i stort sett.

Vad jag vill illustrera med mina tre korta exempel är att även om mervärdesskatten är en bra fiskal skatt är den ett sämre politiskt styrmedel, ofta med tveksam träffsäkerhet. Vi borde lägga mindre tid och kraft på att diskutera olika momsnivåer och undantag.

Samarbetspartierna är överens om att sänka skatten på arbete under mandatperioden. Det är en avsevärt viktigare reform som stärker hushållens möjligheter att göra kloka val, behjärtansvärda val i sin konsumtion, och som naturligtvis även gör det lättare hitta utrymme för det nödvändiga.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)