Fru talman! Nu har vi fått lyssna till Moderaternas anförande. Ledamoten ägnade kanske majoriteten av sin talartid åt att inte berätta om sin egen politik utan snarare åt att berätta om vad som inte har gjorts eller åt att kritisera alla andra som har styrt tidigare. Det var väldigt lite framåtblickar.

Jag tror att jämställdhet omnämns två gånger i Tidöavtalet, och då tror jag att jag avrundar uppåt.

Det ska löna sig att arbeta, hörde vi också i anförandet. Ja, men de arbetarkvinnor som utgör majoriteten av dem som bär hela välfärden kommer att få färre medarbetare. De kommer att få det ännu tuffare och ännu svårare. På vilket sätt lönar det sig att arbeta då?

Här framhålls också brottsoffret flera gånger. Det är bra. Det håller vi med om. Men i betänkandet finns också ett tillkännagivande från regeringspartierna och Sverigedemokraterna om en nollvision mot våld i nära relation - alltså inte mäns våld mot kvinnor. Varför väljer man att sudda ut det strukturella samhällsproblemet, och varför sätter man inte fokus på förövarna om det nu är dem man vill komma åt?

Varför vill vi inte prata om förövaren? Varför inte sätta in de insatser som riktar sig just mot förövaren? Varför vill inte Moderaterna fortsätta att hålla i målet om mäns våld mot kvinnor?