Fru talman! När vi skrev vårt partiprogram för mer än tio år sedan skrev vi bland annat att vi har en vision om en värld där alla kan flytta men ingen tvingas fly.

Vi har nog aldrig någonsin varit längre från denna vision än vi är i dag. Det är fler människor än någonsin på flykt. Krig, klimatförändringar och allt fler auktoritära regimer är allvarliga hot som ökar antalet människor som är på flykt i världen. Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina har drivit miljoner människor på flykt. Och de flesta flyktingar i Ukraina, precis som i resten av världen, befinner sig på flykt inom sitt eget land och i grannländerna.

Det allra viktigaste som Sveriges regering och andra regeringar borde göra för att undvika att människor drivs på flykt är att drastiskt minska klimatutsläppen nu och att ge världens fattiga länder resurser för klimatanpassning så att de mest sårbara klarar av de katastrofer som de redan orsakade klimatförändringarna kommer att innebära. Och vi måste göra allt vi kan för en fredligare värld.

Sveriges nationalistiska och konservativa regering dirigeras nu i stället helt av SD:s motsatta agenda. Det är biståndsslakt och en väldigt effektiv politik för att öka klimatutsläppen. Samtidigt har den som överordnat mål att minimera flyktingars mänskliga rättigheter så mycket som EU tillåter.

Vi kan läsa oss till att man genom att göra livet så jävligt som möjligt för de flyktingar som redan befinner sig här vill skrämma andra att inte vilja komma hit, genom att göra Sverige till ett sämre land för fler. Det är cyniskt.

Vad är det då man gör? Bland annat står det högst upp och först i ordningen att man ska separera barn från deras föräldrar. Det är en sådan metod man vill använda för att skicka signaler. Det är en signalpolitik som kommer att förvägra små barn att växa upp med sina mammor och pappor. Detta är inte vad svenska folket vill. En klar majoritet tycker att det är fel väg att gå. Men Tidöavtalet stipulerar detta.

Förslaget har varit på remiss. Samma förslag innehåller också regler som kommer att göra att till exempel fler svårt sjuka barn, som inte kan få vård i hemlandet, och andra svårt utsatta riskerar utvisning.

Vi har en situation i Sverige i dag som innebär att den enda chansen för ett barn som har kommit hit genom familjeåterförening och sedan blir vuxen i Sverige innan det hunnit få permanent uppehållstillstånd att inte bli utvisat är den humanitära grunden.

Vi riskerar nu att se fler 18-åringar som tagit studenten i Sverige tvingas till hemlandet, medan resten av familjen får stanna i Sverige. Det är absurda konsekvenser, och det är inte humant. Men det bryr sig regeringen inte längre om. Det viktigaste och det överordnade målet är att ingen ska vilja flytta till Sverige.

Man talar om sitt motstånd mot att människor tvingas riskera sina liv i gummibåtar på Medelhavet. Sedan slaktar man den säkra och lagliga väg som finns att komma som flykting genom att kapa kvotflyktingsystemet - från 5 000 till 900 per år. Genom att vara en sämre förebild tror man att andra ska vilja göra mer. Det har aldrig blivit bevisat, fru talman, att det fungerar.

Vi ser förslag om att göra Sverige till ett angiverisamhälle, där jakten på de papperslösa ska legitimera att man kompromissar om barns rätt till skolgång och människors rätt till vård.

Samma jakt på människor kommer att leda till mer rasprofilering från polisens sida. Det uppmuntras till och med i Tidöavtalet.

Fru talman! Mer rasism är inte ett recept på integration. Och det är väldigt lite av denna migrationspolitik - om något - som över huvud taget har en positiv påverkan på integrationen. Man ignorerar totalt den kunskap som finns om vad det är som gör att flyktingar som får skydd i ett nytt land integreras väl. Trygghet är en faktor som är central. När människor vet att de kan få stanna i ett land, att de kan andas ut permanent, då blir de mottagliga till exempel för traumabehandling av tortyrskador. Det ökar chansen att människor har stor motivation att lära sig ett nytt språk, inte minst om språket talas av ganska få människor i världen, och på andra sätt vidtar åtgärder för att integreras. Det är bra för integrationen att man är här med sin familj.

Men, fru talman, talet om att man vill ha en bra integration är egentligen bara nyspråk. Tidöavtalet innehåller ingen integrationspolitik. Det innehåller politik för att fler ska lämna Sverige eller inte vilja flytta hit och för att det ska bli svårare för människor att få skydd här.

Man vill göra flyktingar fattiga, speciellt barnfamiljer. Jag förstår faktiskt inte hur man har tänkt sig att till exempel en nyförlöst mamma ska kvalificera sig för föräldraförsäkringen. Jag förstår inte heller hur man har tänkt sig att en person som omfattas av kriterierna för personlig assistans ska kunna kvalificera sig för sådan assistans genom arbete, speciellt inte innan man har fått assistans. Barn och funktionsnedsatta är särskilt utpekade i Tidöavtalet som grupper som ska bli fattigare och mer utsatta.

Tidöavtalet skapar ett A-lag och ett B-lag vad gäller rättigheter, och det ska bli allt svårare för människor att ta sig in i A-laget, där man har alla rättigheter. Det skapar ett Sverige där alla människor inte längre har samma värde och där barn i klassrum har diametralt olika förutsättningar, baserat på om deras föräldrar kommit hit som flyktingar eller inte. Och det skapar ett angiverisamhälle med misstänksamhet som grund för statens relation till medborgarna. Och när den misstänksamheten riktas från staten mot människor kommer den snart att bli ömsesidig, och det kommer att rasera den höga tillit vi har i Sverige. Detta är inte ett Sverige som vi i Miljöpartiet vill se.

Herr talman! Att avskaffa rätten till tolk i sjukvården eller vid myndighetskontakter bidrar inte till ökad integration.

Jag står naturligtvis bakom samtliga Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 4.