Fru talman! Enligt ett pm från Utrikesdepartementet som tidningen Fokus har tagit del av reser hundratusentals personer från Sverige till länder som UD avråder från resor till. Väldigt populära resmål är till exempel Irak, Iran och Somalia. Det handlar uppenbarligen om personer som har rötter i de här länderna, som har kommit till Sverige och sökt asyl, som har fått sina uppehållstillstånd och som sedan åker hem på semester.

Detta är ett beteende som borde leda till eftertanke.

Ledamoten från Vänsterpartiet sa att man inte sätter sig själv i en båt om inte båten är tryggare än det land man kommer ifrån. Det kanske stämmer. Det må vara sant. Spegelbilden av det argumentet borde vara att man inte åker på semester till ett land som man har flytt ifrån. Då har man nämligen inte flytt ifrån det landet, utan då är man snarare en ekonomisk migrant.

Vi kan alla sympatisera med att personer flyttar till andra länder för att få en bättre ekonomisk situation. Jag klandrar inte dem. Jag tycker inte att det är omoraliskt på det sättet. Däremot finns det absolut inget som helst krav på att Sverige ska dela ut uppehållstillstånd till sådana personer, även om beteendet inte är så klandervärt.

Vad detta handlar om, skulle jag säga, är ett organiserat bedrägeri. Man kommer till Sverige och säger: Jag behöver bo i Sverige. Jag kan inte bo i mitt hemland, för det är för farligt. Sedan får man ett uppehållstillstånd i Sverige, och det första man gör är att åka på semester till det hemland som man precis har flytt ifrån. Då har man inte varit ärlig.

Jag skulle vilja höra hur Vänsterpartiet resonerar kring detta. Det gäller nämligen inte en eller två personer, utan här pratar vi om hundratusentals personer. Planen går i skytteltrafik till de här länderna från Europa. Är dessa personer verkligen flyktingar?