Fru talman! Vi debatterar i dag en lång rad motioner inom migrationsområdet. I detta sammanhang har jag valt att koncentrera mig på två kommittémotioner som går i diametralt motsatt riktning mot vad majoriteten i denna kammare anser nödvändigt inom detta område. Dessa motioner skulle, om de skulle bifallas, leda till en mycket betydande invandringsvåg med svåra sociala och politiska konsekvenser för landet i stort. Båda dessa motioner är från Vänsterpartiet, men Miljöpartiet har också ställt sig bakom många förslag i desamma.

Fru talman! Som bekant finns det i dag i riksdagen en stor majoritet som hävdar att en restriktiv migrationspolitik behövs med tanke på följderna av den påfallande obalans som under lång tid har funnits mellan en dåligt fungerande integrationspolitik och en mycket stor invandring. Detta gäller i synnerhet den asylrelaterade invandringen. I det avseendet återspeglar majoriteten i denna kammare en sedan mycket lång tid tillbaka dominerande inställning bland allmänheten.

Utslagning och utanförskap, parallell- och skuggsamhällen, gäng- och klanvälde, omfattande hedersförtryck, normsystem som strider mot det fria och jämställda samhällets grundprinciper, våldsbejakande islamism och farlig separatism är några kända uttryck för en alltmer hotande utveckling i landet. Riksdagens majoritet anser att det under dessa omständigheter vore fullständigt ansvarslöst att driva fram en politik som skulle leda till en ännu större flyktingrelaterad men också rent illegal invandring än den som vi redan haft. Men, fru talman, det är precis en sådan politik som Vänsterpartiet förordar och Miljöpartiet i stort sett stöder.

Låt mig kort summera några av de förslag som återfinns i Vänsterpartiets kommittémotioner, så att vi alla kan förstå vad det handlar om.

En amnesti eller regularisering bör införas för de personer som under en längre tid levt i Sverige, oavsett tidigare uppehållsrättslig status - legalt eller illegalt spelar ingen roll.

Dagersättningen för asylsökande ska höjas till nivån för riksnormen för försörjningsstöd och indexeras på samma sätt som denna norm, det vill säga med inflationen. Dessutom ska rätten till bistånd och boende också gälla vuxna utan barn som fått avslag på sin asylansökan.

Rätten till familjeåterförening ska stärkas. 18-årsregeln vad gäller barns rätt att återförenas med föräldrarna ska avskaffas. Barnen kan alltså vara 45 år eller 60 år - rätten gäller ändå. Den så kallade sista länken-bestämmelsen ska återinföras.

Personer vars utvisnings- eller avvisningsbeslut av praktiska skäl inte kan verkställas ska få uppehållstillstånd.

Vi bör återgå till de migrationsbestämmelser som gällde fram till 2016, med permanent uppehållstillstånd som huvudregel.

Antalet kvotflyktingar ska åter bli 5 000 per år.

Ensamkommande barn och unga som varit i Sverige i över ett år ska beviljas permanenta uppehållstillstånd.

Den europeiska gräns- och bevakningsstyrkan, Frontex, ska avvecklas. Ni kan tänka på konsekvenserna av detta. Det står inte att den ska ersättas av någonting annat, utan den ska avvecklas - punkt slut.

Asylvisum ska utfärdas för de personer som vill komma till Sverige för att söka asyl - alla antagligen; det finns inga begränsningar här.

Transportörsansvaret avskaffas. Mycket bra, enligt Vänsterpartiet!

Listan med visumpliktiga länder kortas ned i syfte att underlätta för eventuella asylsökande att komma till Sverige.

Avtalet mellan Turkiet och EU angående irreguljär migration ska sägas upp. Det handlar om det avtal som till stor del satte stopp för migrationskrisen 2015/2016. Dess avskaffande skulle innebära att miljontals nya migranter skulle kunna söka sig till Europeiska unionen.

Fru talman! Jag tror inte att jag behöver göra denna lista ännu längre för att vi till fullo ska inse den samlade effekten av den politik som Vänsterpartiet och Miljöpartiet förordar. Den skulle med all säkerhet leda till en omfattande invandringsvåg mot Sverige.

Jag undrar, fru talman, om Vänsterpartiets och Miljöpartiets företrädare har funderat på de oändligt långa köer som skulle bildas utanför de svenska ambassaderna och konsulaten på många håll i världen för ansökan om asylvisum. Begriper man den mäktiga signaleffekt som förslaget om en regularisering av alla personer som oavsett uppehållsrättlig status befunnit sig i Sverige under en viss tid skulle innebära? Och om en sådan massiv regularisering genomförs, vem skulle övertyga potentiella migranter och inte minst människosmugglare om att inte fler regulariseringar skulle ske i framtiden?

Har man förstått att detta de facto legaliserar den illegala invandringen? Tror Vänsterpartiet att en omfattande flykting- och invandringskris skulle kunna undvikas om Frontex avskaffas och avtalet med Turkiet sägs upp? Förstår Vänsterpartiet och Miljöpartiet att krisen 2015 skulle ihågkommas som en västanfläkt i jämförelse med en sådan kris? Har man uppskattat kostnaderna för ett sådant massivt inflöde av nya migranter? Och sist men inte minst - tror dessa partier att den majoritet av det svenska folket som vill ha en mer restriktiv flyktingpolitik skulle finna sig i en sådan situation?

Fru talman! I dag finns det en bastant majoritet i denna kammare som hindrar att Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag genomförs. Men det skulle kunna ändras om dessa partier får en maktposition där de kan villkora ett eventuellt parlamentariskt stöd till en ny regering med att alla eller åtminstone många av deras förslag genomförs. Det borde alla tänka på när de lägger sina röster på vissa partier.

Fru talman! Det finns hundratals miljoner människor i vår värld som gärna och på mycket goda grunder skulle vilja komma till oss för att söka skydd eller helt enkelt bättre levnadsvillkor. Förenta nationerna uppskattar att över 100 miljoner människor var på flykt 2022, en siffra som tyvärr växer oavbrutet. Var och en av dessa människor är värd vår omtanke och solidaritet, och den avgörande frågan är hur vi agerar inför en så omfattande mänsklig tragedi.

För oss liberaler är detta förpliktande, men vi tror inte att vi hjälper genom att i vårt land skapa en kaotisk flyktingkris som skulle ha svårförutsägbara sociala och inte minst politiska konsekvenser. Den vägen leder inte till en bättre värld utan till ett sämre Sverige för alla.

Fru talman! Låt mig avsluta detta anförande genom att yrka bifall till utskottets förslag.