Fru talman! Det var två frågor, och jag börjar med den ena.

Annika Hirvonen tar avstånd från min beskrivning av flyktingar som bedragare. Jag ska nyansera det hela lite. De som åker tillbaka till sina hemländer eller som söker asyl och begär skydd mot ett land som folk generellt åker på semester till är bedragare. Det är inget snack om saken.

Om man är beviljad asyl i ett land ligger det till på följande sätt. Man kommer till ett annat land och säger: "Hej! Mitt land befinner sig i kris, och jag kan inte bo kvar där för min fysiska säkerhets skull. Jag riskerar mitt liv om jag åker tillbaka, och därför vill jag ha ett uppehållstillstånd här." Det här är vad en asylansökan är i praktiken.

Om man får sin asylansökan beviljad och man sedan direkt, det första man gör, tar de bidrag som man uppbär i Sverige och åker hem på semester till det land som man har flytt ifrån är man en bedragare i mina ögon.

Låt mig börja med att bolla tillbaka frågan till Annika Hirvonen. Hur skulle hon beskriva en sådan person? Det handlar om en person som kommer till Sverige och säger: "Hej! Jag kan inte bo kvar i mitt hemland för att situationen där är för dålig." Och det första som händer när personen får ett uppehållstillstånd och lite bidrag är att personen väljer att åka tillbaka på semester till sitt hemland för att det är trevligt att träffa vänner och bekanta och göra sådant som man annars gör när man är på semester.

Beakta att det här inte är en eller två personer - det är hundratusentals personer! Flygplanen går i skytteltrafik till de här länderna med personer från Europa.

Vad skulle Annika Hirvonen kalla en sådan person?