Herr talman! Att Centerpartiet och Moderaterna har gjort olika vägval i migrationspolitiken tror jag inte har undgått någon, faktiskt. Därför lyfte jag i mitt anförande fram att det nu finns en majoritet för en annan inriktning som inte hoppar mellan olika majoriteter som försvagar och försämrar migrationspolitikens utfall och utgångspunkter framöver.

Det är ändå viktigt att signalera att så är fallet, och det är också viktigt att signalera att den andra sidan, där man har Magdalena Andersson som statsministerkandidat, inte alls är överens om den inriktning som krävs för att migrationspolitiken ska hålla ihop.

Jag delar Jonny Catos bild vad gäller migrationspolitiken i stort. Det är en internationell fråga. Det är också en nationell angelägenhet, och därför är det vi har tagit fram i Tidöavtalet och som vi nu arbetar på så viktigt att få på plats.

Det vi nu vet sker på EU-nivå med de förhandlingar som förs angående asyl- och migrationspakten kommer vi att få arbeta vidare med. Regeringen har varit väldigt tydlig med att det krävs enighet i EU. Det krävs en garant för att EU till exempel ska hålla de yttre gränserna och se till att det fungerar med de gränsdragningar som krävs. Vi kommer att fortsätta att förhandla i den riktning som regeringen har meddelat, nämligen att den här pakten behöver komma till stånd.

De tvingande omfördelningsmekanismer och annat som har varit uppe här tidigare har ju förtjänstfullt förhandlats bort av Tomas Tobé i Europaparlamentet, för vi såg att det inte var en framkomlig väg för oss. Det fanns inte möjlighet att finna stöd för det.

Jag hoppas naturligtvis att det ska finnas ett brett stöd för den linje som regeringen väljer, även i Sveriges riksdag.