Herr ålderspresident! Tack för svaret, statsrådet! Om jag börjar med den första frågan kopplat till enprocentsmålet kan vi backa tillbaka till 90talskrisen. Vid den tidpunkten minskade det svenska biståndet, och Socialdemokraterna valde, precis som man sagt nu, att principiellt stå bakom enprocentsmålet och sakta men säkert röra sig tillbaka till det. Det kommer vi att göra igen, om vi får chansen att styra.

När det gäller ramarna för Guatemala hade den förra regeringen en långsiktig ram som var betydligt större än de ramar som finns i dag. Dessutom finns det i regleringsbrevet andra typer av skrivningar som resonerar om huruvida vi över huvud taget ska ha något bistånd till Guatemala. Det skulle vara katastrofalt om det avskaffades.

Jag delar statsrådets syn att det är viktigt med fria och öppna marknader och att handel kan bidra positivt. Men det finns ett antal grundförutsättningar för att detta ska kunna ske: en rimlig rättsstat, antikorruption och transparens. När ett land som Guatemala så snabbt går åt fel håll finns det inget som tyder på att handeln i sig skulle bidra till att skapa en fri och öppen marknad.

För att sammanfatta: Min poäng med denna interpellationsdebatt var att visa på konsekvenserna av en biståndsneddragning. Jag är rädd för att det som ministern tidigare har nämnt om att ta krafttag mot den organiserade brottsligheten riskerar att falla sönder när man vidtar denna typ av åtgärder mot ett land som Guatemala; man riskerar att skapa ytterligare en failed state i Centralamerika.

När denna typ av nedskärningar har kommenterats har det låtit som att det inte har genomförts någon ordentlig analys av konsekvenserna. Jag hoppas att det förs en rimlig diskussion framåt kring kopplingarna mellan bistånd och organiserad brottslighet och narkotikakarteller.