Herr ålderspresident! I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att regeringens biståndspolitik är fortsatt generös. Under åren 2023 till 2025 kommer biståndsramen att ligga på 56 miljarder kronor. Det gör att vi är ett av väldigt få länder i världen som når upp till FN:s nivå på 0,7 procent av bni.

Men det är också så att vi har en annan situation nu än tidigare. Vi har till exempel ett krig i Europa, och det är för regeringen en viktig prioritet att vara en väldigt långsiktig partner till Ukraina. Vi lever i en värld där vi inte har obegränsade resurser. Vi måste våga göra prioriteringar, och vi måste våga lägga betydligt mer fokus än tidigare på kvalitet och effektivitet och inte minst också transparens.

Det är lätt att säga att man inte behöver prioritera om man har hur mycket pengar som helst. Det är lite svårt att förstå inställningen från Socialdemokraterna, som å ena sidan säger sig vara för ett fortsatt enprocentsmål men å andra sidan väljer att budgetera med mindre än 1 procent. Det känns inte riktigt som att detta hänger ihop, och det måste det faktiskt göra, i alla fall om man vill axla ett regeringsansvar. Då måste det motsvaras av satsningar i en budget.

Jag vill ånyo påpeka att nivån för Guatemala följer på det som den tidigare regeringen gjorde kopplat till limiterna; det är inga stora förändringar. Så den fråga Mathias Tegnér ska ställa sig är kanske snarare vilken konsekvensanalys den tidigare regeringen gjorde när den valde att dra ned på biståndet till Guatemala. Det är faktiskt så det har sett ut.

Vår målsättning är att skapa förutsättningar för att länder och deras invånare ska kunna ta sig från fattigdom till välstånd genom just handel och en inkluderande ekonomisk utveckling. Jag vill ta tillfället i akt att peka på den synergi av goda effekter som kommer av integration mellan handel och bistånd. Dessa två saker måste vävas ihop; de ska inte separeras eller isoleras. Vi är övertygade om att fria och öppna marknader, med ett gott företagsklimat, rättsstat, tillväxt och företagande, är vägen för att fler länder ska kunna göra samma resa som vi i Sverige har gjort. Jag kan konstatera att detta, vart man än kommer i världen, ofta är det första som förs fram: att man vill se mer av utländska investeringar.

Vi kan också konstatera att väldigt många länder som under väldigt många år har fått väldigt stora summor i svenskt bistånd fortsätter att vara väldigt beroende av bistånd. Ibland kanske det alltså kan vara klokt att stanna upp och fundera lite på var vi är någonstans i dag. Vart har vi egentligen kommit efter alla dessa år? Finns det utrymme för att tänka om, förändra och förbättra?

Jag vill också understryka att det finns många andra vägar för det svenska biståndet att nå Guatemala än den bilaterala strategin. Guatemala är som en del av Centralamerika ett prioriterat delområde inom vår regionala strategi för utvecklingssamarbete i Latinamerika. Därtill kompletteras Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete också, som jag har sagt, av kärnstöd till relevanta FN-organ i landet. Stöd till Guatemala utgår också inom ramen för globala tematiska strategier, ovanpå de regionala, såsom strategin för arbetet med de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer.