Herr ålderspresident! Den här debatten har hamnat i ett limbo. Statens fastighetsverk uttalade häromdagen i ett pressmeddelande att frågan om Musikaliska Akademien till syvende och sist är en fråga för riksdag och regering. Regeringsföreträdaren i dagens debatt, liksom finansmarknadsministern som vi kallade upp till riksdagens kulturutskott, uttryckte att det är Statens fastighetsverks ansvar.

Jag ska vara tydlig och säga att både jag och ledamoten Lind står upp för Axel Oxenstiernas principer om att vi inte ska ha ministerstyre i Sverige. Men om vi någonstans tror på att det här är en byggnad av nationellt kulturhistoriskt värde måste vi ju ha ett engagemang. Blåsarsymfonikerna, Musikaliska Akademien, Stallet, Early Music Sweden, Blinda Tigern med flera har ett sådant viktigt värde och bör finnas i fastigheten. Det är klart att de kan få vara någon annanstans, men det handlar ju om hela trycket och om att låta en huvudstad få vara ledstjärna i det kulturpolitiska innovationsarbetet.

Ledamöterna vet att jag har ett stort engagemang för att vi ska utveckla kulturen i hela landet, men jag är från Stockholm. Jag är stolt över den här staden, och jag ser också vad det som pågår i de andra huvudstäderna. Se på Oslo, se på Helsingfors, se på Köpenhamn, se på Paris, se på Berlin - alla dessa städer får stöd från staten för att utveckla sitt kulturpolitiska arbete med byggnader och med innovation för att utgöra ett skyltfönster för sitt land. Det önskar jag också för Stockholm, men det jag ser här utanför är ju att vi återigen har kassor på de statliga museerna. Det är brist på möjligheter för barnfamiljer att ta del av konst och kultur.

Det stråk som Musikaliska kvarteret skulle vara när Slussen står färdig är en plats för konst, kultur och innovation. Därför avslutar jag denna debatt med att säga att jag verkligen önskar att kulturministern vidtar åtgärder och satsar på att det här blir en byggnad som står för kulturen även i framtiden.