Herr ålderspresident! Jag tackar för frågorna. Jag måste ändå påpeka det som redan har sagts ett antal gånger här. Det finns naturligtvis olika ansvarsområden på våra departement inom regeringen. För min och Kulturdepartementets del handlar detta framför allt om att bevaka och möjliggöra kultur i hela staden men också i hela landet och om att bevaka de intressen som hör kulturlivet till. Musikaliska är naturligtvis en del av det vi bevakar och bejakar via olika typer av insatser.

I dag får flera av verksamheterna i Musikaliska kvarteret bidrag via Statens kulturråd. Men det ges också andra typer av bidrag, och det görs andra insatser. Man ger bidrag via Konstnärsnämnden. Kulturrådet har också särskilda uppdrag kopplat till att stärka och bredda musikaliska uttryck i hela landet och därmed skapa den typ av stödjande insatser som krävs. Även via dessa anslag har Musikaliska i dag stöd. Det är naturligtvis väldigt bra.

När det kommer till frågan om hyressättningen är det Statens fastighetsverk som behöver ta den dialogen och som för den dialogen med hyresgästen. Det är inget som jag ska gå in i eller ens kan gå in i. Skulle vi ha den ordningen vore det väldigt märkligt. Jag är glad att vi inte har den ordningen i Sverige. Detta är något som får hanteras via myndigheten och verket tillsammans med hyresgästen.

När det gäller just de aviserade hyreshöjningarna vet jag att de olika parterna är oense om vad en marknadshyra i detta fall är. Men jag förstår också att parterna har en fortsatt dialog om detta. Jag följer givetvis den utvecklingen precis på samma sätt som jag vet att min kollega statsrådet Wykman, som har ansvar för SFV, gör.

Ledamoten Lawen Redar behöver inte oroa sig för mitt engagemang för kulturlivet vare sig i huvudstaden eller i resten av landet. När det kommer till de frågeställningar som ledamoten lyfte i sitt inlägg kring huruvida det behöver ske olika typer av utveckling i våra kulturfastigheter tror jag att vi är helt överens. Det är klart att det kommer att behöva göras insatser. Vi har fastigheter av kulturhistoriskt värde, och dem måste vi ta hand om på olika vis.

Men redan 2019 fastslogs faktiskt något just när det kommer till Musikaliska kvarteret. Den dåvarande regeringen slog i vårändringsbudgeten fast att fastigheten Ladugårdsbron får säljas men att en eventuell försäljning ska föregås av en analys av förutsättningarna för verksamheten och så vidare.

Det tycker jag är intressant, för det betyder att detta har legat på den dåvarande regeringens bord sedan 2019. Men man gjorde egentligen inget mer med det.

Jag tror att vi alla drivs av samma sak. Vi vill väl. Därför tycker jag att det är bra att vi pratar öppet om vad som är och att vi blickar mot framtiden med klara ögon i stället för att försöka anklaga varandra för saker som inte är.