Herr talman! Det är ingen tvekan om att frågan om kultur och kulturens mötesplatser och scener engagerar oss från alla politiska håll och kanter.

Men denna fråga är inte ny. Det kan lätt framstå så när man lyssnar på interpellationsdebatten som pågår, men den är gammal och mångårig. Frågan har varit aktuell i decennier. Kulturministern har varit på sin post i knappt sex månader. Jag tycker att det är lite magstarkt att vi i dag förväntar oss en fullständig lösning på ett så mångårigt problem på så kort tid. Inte för att frågan inte är viktig, men vi måste sätta den i relation till hur länge den har varit aktuell.

Jag vill påstå att tidigare regeringar har haft goda ambitioner i frågan. Man har velat lyfta och hitta fram till en långsiktig hyresmodell. Men jag ser inte att utredningarna har landat i ett beslut. Jag tror att det visar på att det är en komplex och svår fråga, som vi delar, och som vi givetvis ska hitta en lösning på.

Jag är glad över att vår minister tar frågan på allvar, utan att på något sätt gå in och styra över de myndigheter som har fått förtroende att verka. Ministerstyre är ingenting som vi praktiserar i Sverige eller vill vara i närheten av. Den nu sittande ministern kan omöjligen bära hundhuvudet för en så långdragen fråga, men jag vill understryka mitt förtroende för henne och för de myndigheter som nu har fått förtroende att lösa frågan. Det är där den måste fortsätta, det vill säga att diskussionen måste pågå mellan hyresgäst och hyresvärd framöver.