Herr talman! Jag tackar justitieministern för den här debatten.

De som lyssnar på detta får väl fälla det slutgiltiga avgörandet, men jag uppfattar det som att ministern ser problemet. Jag hoppas att vi under mandatperiodens gång kan intensifiera detta arbete, inte minst om åtgärderna, till exempel kompetenshöjande insatser, inte ger önskvärd effekt.

Tidigare regeringar har, som sagt, varit helt oförmögna att ens ta i frågan om svenskfientlighet. Jag tror att det handlar om att man ser rasism som en fråga om makt, och med socialisters syn på makt är det därför väldigt svårt för en vit man att vara ett offer för denna typ av brott.

Det handlar dock förmodligen också om synen på svenskheten - på vem som är svensk och vad som är svenskt. Om alla som bor i Sverige är svenskar, hur kan man då som svensk bli utsatt för svenskfientlighet i Sverige?

Men sanningen är ju att det är en sak att vara svensk medborgare och en annan sak att vara svensk. En kurd som är medborgare i Turkiet ser sig till exempel inte som turk. På samma sätt blir man inte per automatik svensk bara för att man får papper på att man är medborgare i Sverige. Däremot kan man genom att anstränga sig bli svensk med tiden.

Men hur ska man kunna bli en del av Sverige om vi har svenskfientliga strukturer i samhället, som i Tjärna ängar, där somaliska flickor inte får umgås med svenska flickor? När ledande politiker ifrågasätter - eller, framför allt tidigare, ifrågasatte - svenskfientligheten och huruvida det finns en svensk kultur och negligerar vår historia och våra traditioner, hur ska personer som har kommit till Sverige då veta vad de ska anpassa sig efter?