Fru talman! För mer än ett halvt decennium sedan stod jag här i talarstolen och sa: Jag tankar hellre grönt från Piteå än fossilt från Putin. Intresset från övriga partier var tämligen svalt då, trots att Ryssland hade invaderat Krimhalvön.

Miljöpartister förfasades över att vi skulle göra förnybara drivmedel av restprodukter från skogen; trä ska ju byggas med. Hur de hade tänkt att man skulle använda grenar och toppar till det fanns det inget svar på. Moderater och andra prioriterade redan då fossila drivmedel eftersom de var billigare. Att det är Ukraina och andra, som är under förtryck av diktaturer som Saudiarabien, Qatar och Venezuela, som får betala priset för vår billiga fossila energi tycktes inte bekymra dem vare sig då eller nu. Tyvärr har alldeles för lite hänt sedan jag stod i talarstolen den gången.

När en enig riksdag förra året satte press på regeringen att fasa ut den ryska energin såg jag dock ett hopp. Till och med Moderaterna hade svängt. Men det var, som så mycket i valrörelsen, bara läpparnas bekännelse. Ryska tankfartyg lossar fortfarande sin last i svenska hamnar.

Den senaste statistiken anger att nästan hälften av våra drivmedel fortfarande är av okänt ursprung. En strid ström av rapporter visar hur ryska bränslen hittar nya vägar in i Europa via exempelvis Turkiet. Det här visar också att regeringens engagemang i bästa fall är halvhjärtat.

Det måste vara slut på det nu. Vi kan göra som de baltiska länderna och stoppa importen. Vi behöver inte vänta på EU. Vem tror egentligen att Ungern kommer att bojkotta rysk energi när de nyligen skrivit nya avtal om gasleveranser från Ryssland? Är det verkligen rimligt att vi i Sverige ska vänta på Viktor Orbán? Nej, det är dags att stänga svenska hamnar för rysk energi, och det är också dags att på riktigt se över vår egen försörjningstrygghet.

Nyligen kom en utredning som visar att det finns så mycket potential att vi skulle kunna producera tre gånger så mycket förnybara drivmedel som i dag. Priset är inte ens hälften av vad regeringen använder för att sänka skatten på bensin och diesel med 14 respektive 41 öre. Med tanke på det klena resultatet vid pumpen är jag övertygad om att priseffekten för förnybart kommer att vara stor, förutom de fantastiska effekterna på arbetsmarknad, försörjningstrygghet, säkerhet och livsmedelproduktion. Min stora fråga till ministern är: Vad väntar regeringen på egentligen?