Fru talman! Först vill jag uttrycka mitt fulla stöd till Ukrainas frihet och för att vi hjälps åt att stötta dem för att se till att Ryssland förlorar kriget.

Den 12 maj 2022, för nästan ett år sedan, skickade en enig riksdag ett tillkännagivande till den dåvarande regeringen. Det var ett tillkännagivande som gav den svenska regeringen uppdraget att sätta press på EU att driva på för ett stopp för import av rysk fossil energi - kol, olja och gas - men också att det skulle vidtas åtgärder så att Sverige upphör med import av rysk energi när det är möjligt.

Sedan dess, under den tidigare regeringen, har EU:s sanktioner stoppat importen av kol och olja samt sett till att gasimporten från Ryssland till EU minskade till att i november 2022 vara nere på 13 procent. Den dåvarande regeringen drev också på för ursprungsmärkning av rysk gas. Sedan bytte Sverige regering.

Riksdagens tillkännagivande arbetades fram i näringsutskottet och skrevs under av Forssells partivän och numera ministerkollega Carl-Oskar Bohlin. Utskottet konstaterade mycket riktigt att Sverige har en mycket liten import och att andra EU-länder har desto större, men man underströk ändå vikten av att regeringen fortsatt, tydligt och med kraft skulle driva linjen i EU att det europeiska beroendet av rysk energi, inte minst fossil energi, snarast praktiskt möjligt skulle upphöra. Utskottet konstaterade också att det behöver vidtas åtgärder så att Sverige upphör med import av rysk energi när det är möjligt, inte minst fossila bränslen som naturgas och olja.

Vad har då hänt under Kristerssons regering, där både Forssell och Bohlin ingår? Jo, den ryska gasen - en viktig inkomstkälla i Rysslands krig - har fortsatt att flöda. Så sent som i lördags anlände ett fartyg med rysk fossilgas till Nynäshamn, det tredje på knappt två månader, trots att Sveriges riksdag enigt satte ned foten för ett år sedan i frågan.

Jessika Roswall, Sveriges EU-minister, menar att anledningen till att Sverige inte driver frågan i EU är att det saknas tillräckligt stöd för att införa sådana sanktioner. Inte ett ord sägs om att Sverige självt skulle kunna driva på frågan för att kalibrera EU-länderna i detta.

Sverige är nu ordförandeland i EU. Att öka stödet och sätta ytterligare press på Ryssland är Sveriges viktigaste prioritering under ordförandeskapet. Vi har möjlighet att styra dagordningen, kalla till möten och prioritera vilka frågor man ska lösa. Det här är väl precis ett sådant tillfälle då Sverige som ordförandeland kan och ska ta en aktiv roll. Vilket annat givet tillfälle i EU-samarbetet har Sverige större möjligheter än som ordförandeland att påverka dagordningen?

Så hur uppfyller den nuvarande regeringen intentionen i sitt eget tillkännagivande?