Herr talman! När landets skolluncher nu plockas ihop kommer åtgången på mat att ha varit större än vanligt, precis som varje måndag under det senaste halvåret. Barn som inte vet om maten hemma kommer att räcka till alla under helgen äter mer i skolan på måndagar och fredagar. Samtidigt ringlar köerna till civilsamhällets matutdelning långa, och föräldrar tvingas säga nej till barn som vill vara med i samma fotbollslag som sina kompisar.

I ett av världens rikaste länder tvingas många familjer att i slutet av varje månad vända på varje krona. Vissa säger att det måste vara så, för inflationens skull. Vi har hört det från regeringens företrädare här i dag, men jag och Miljöpartiet säger att Sverige inte har råd att ha det så här.

När priset på bröd, kött, mjölk, ost och ägg skenar gräver det djupa hål i hushållens plånböcker. Kraftigt stigande elpriser ovanpå det gör vardagen för många svenskar näst intill omöjlig att få ihop. Putins vettlösa invasion av Ukraina har satt hela världen i en unikt svår ekonomisk situation. Det här är en verklighet som bara kan mötas med riktig fördelningspolitik. Men det levererar inte den här regeringen.

I valrörelsen slängde sig många högerpartier med krav på ett bidragsstopp. I förra veckan deklarerade arbetsmarknadsministern att det är fett att vara arbetslös. Det visar med all önskvärd tydlighet hur långt bort från verkligheten den här regeringen är. I vårbudgetpropositionen försöker regeringsunderlaget att täppa till några av hålen med mindre åtgärder, såsom en tillfällig förstärkning av bostadsbidraget för barnfamiljer. Det är i sig bra politik, men det är långt ifrån tillräckligt.

Så länge människor som lever i ekonomisk utsatthet ständigt ifrågasätts kommer jämlikheten alltid att vara för långt borta. För som vanligt i högerns idévärld gäller hårdare tag och neddragningar bara fattiga människor. Rika ska givetvis få behålla bidrag. Reseavdraget är bara ett exempel: De pengarna går till största delen till att subventionera bilåkandet för direktörer i Danderyd. För den ensamstående mamman som lever på försörjningsstöd eller för den som sedan länge blivit utförsäkrad av ett trasigt system kvarstår en krass verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Det är inte bara hushållen som har det tufft. De senaste dagarna har larmen från kommuner och regioner hörts allt tydligare. Regeringens passivitet leder till ett stålbad för vården, skolan och omsorgen. Precis som för hushållen kommer nu kommuner och regioner att se snabbt stigande priser på det allra mesta, vilket leder till en orimlig situation. Och precis som när det gäller hushållens situation står regeringen svarslös.

I höstas när regeringen presenterade sin budget för 2023 var det uppenbart att man inte gjorde tillräckligt för att upprätthålla den gemensamma välfärden. Däremot sänktes skatten för höginkomsttagare eftersom den justeras med inflationen. Så höginkomsttagare kompenseras för inflationen samtidigt som skolor tvingas till neddragningar eftersom de inte kompenseras för ökade kostnader. Vi vet sedan tidigare att det kostar samhället väldigt mycket när välfärden sätts på svältkur.

Man hade så klart kunnat göra på ett annat sätt. Miljöpartiet föreslog att man inte skulle sänka skatten för höginkomsttagare och att man skulle öka anslaget till kommuner och regioner. Jag tror att många svenskar håller med om att det är viktigare med fler lärare i skolan, en bättre arbetsmiljö och fler som jobbar inom vården och omsorgen än att höginkomsttagare får sänkt skatt.

Herr talman! En ekonomisk kris kan ställa mycket i samhället på sin spets, men den hejdar inte klimatkrisen. Det spelar ingen roll var i världen vi tittar - klimatkatastrofen börjar nu bli tydlig överallt: här hemma med både översvämningar och torka, i stora delar av Europa med värmeböljor som skördar liv och i östra Afrika med en brutal torka som i åratal skoningslöst drabbat både människor och djur. Vi ser önationer som faktiskt slåss för sin överlevnad och krig och konflikter som breder ut sig i torkans spår.

Vi ser nu att klimatförändringarna inte är någon framtidsfråga - klimatförändringarna händer här och nu, och det är världens fattiga som får betala det högsta priset. Men i det avseendet presenterar regeringen ingenting.

Under 2023 har regeringen dessutom tagit mer än 1 miljard för mycket från biståndet till asylkostnader i Sverige. Det är pengar som finansministern i den här vårbudgeten borde ha gett besked om att de ska tillbaka till biståndet. I stället får man nu ytterligare neddragningar då lån till Ukraina ska finansieras via biståndsbudgeten. Jag vill understryka att vi helt och hållet står bakom stödet till Ukraina, men vi tycker inte att stödet ska betalas av världens allra mest utsatta.

I en osäker omvärld borde Sveriges roll i världen i stället stärkas. Men regeringen gör nu det motsatta. Den väljer att möta globala utmaningar med minskat bistånd och blundar för konsekvenserna som kommer med det. Det som i regeringens talepunkter gärna reduceras till anonyma projekt är ju ändå skolgång för flickor och stöd till gräsrotsrörelser för frihet och demokrati.

Herr talman! En regering som gör anspråk på att ta ansvar för Sverige måste visa att den är förmögen att ta ansvar för klimatet. Ulf Kristerssons regering har sedan dag ett visat på raka motsatsen, och nu kan även den här budgetpropositionen läggas till listan över bortkastade möjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

När det gäller klimatet är det inte vad vårbudgeten innehåller som är det största problemet utan vad den inte innehåller. För det finns gott om förslag på åtgärder som skulle vara möjliga för regeringen att lägga fram här och nu. En kraftfull satsning på klimatanpassning skulle kunna vara en av dem, en snabb och effektiv utbyggnad av vindkraften en annan. En regering som gör anspråk på att ta ansvar för Sverige måste visa att den också tar ansvar för en rättvis omställning som kan ske här och nu.

Men tiden vi lever i lär oss gång på gång att vi inte kan ta något för givet. Den har lärt oss att skillnaden mellan krig och fred kan ändras från en dag till en annan och att den som ena dagen hade ett ordnat liv nästa dag kan stå utan både arbete och bostad.

Tiden vi lever i lär oss också att saker och ting inte bara händer - det är politik som får dem att hända. Det har ofta sagts att politik är att vilja, och det tror jag är något som vi behöver återkomma till i den här kammaren gång på gång. Regeringen är inte offer för omständigheter bortom dess kontroll, för det är den som sitter på makten. Den väljer hur den vill göra de satsningar som ändå går att göra. Och den har valt skattesänkningar framför välfärd.

Jag och Miljöpartiet vet att det är möjligt att bygga en bättre värld, en värld där inga barn tvingas växa upp i fattigdom, där inga vuxna är förpassade till ett liv i ekonomisk utsatthet och där vårt välstånd inte går ut över världens fattiga - där regeringen inte sätter käppar i hjulet för omställningen utan i stället leder den, med en förnybar framtid, som en ledande grön industrination där det finns både jobb, välfärd och framtidstro. Jag hoppas att vi kommer att få se mer förslag som leder i den riktningen och inte motsatsen framöver.