Herr talman! Detta svåra ekonomiska läge med rekordhög inflation och lågkonjunktur samtidigt slår hårt mot många. Det är inte bara barnfamiljerna som har det tufft. Det drabbar bredare grupper än så.

En del av dem vänder sig i dagsläget till Stadsmissionen, Frälsningsarmén och liknande organisationer i det civila samhället. Det är organisationer som har gjort och gör stora insatser för dem som har det tuffast.

En fördel är att vi alla nu förhoppningsvis ser den kraft och det engagemang som finns i de ideellt arbetande sektorerna i civilsamhället. Det är en kraft och ett engagemang som inte kan ersättas med politiska beslut. Men politiken kan stötta det arbetet. Och det görs i regeringens vårändringsbudget. Det är en avgjord skillnad, tänker jag, mot den tidigare regeringen som avskaffade gåvoskatteavdraget, som över 700 000 svenskar använde sig av.

Jag har en bakgrund som präst och har under många år, tolv av åren innan jag hamnade här i riksdagen, ägnat mig åt att jobba inom just den sektorn. Lejonparten av min tid har jag ägnat åt att tillsammans med andra försöka göra skillnad på riktigt. Ibland har jag beskrivit det som att arbetet jag gjorde där och då i församlingen var på mikronivå. Att gå in i politiken och hamna i Sveriges riksdag handlar om att göra samma sak på makronivå.

Jag är väldigt stolt över att regeringen nu går fram och stöttar de organisationerna med 50 miljoner kronor. De gör nämligen skillnad på riktigt för dem har det så svårt att de måste uppsöka dessa verksamheter.

(Applåder)