Herr talman! Det är inte vi här inne i riksdagens kammare som ger partier politiskt inflytande, utan det är väljarna som gör det i en demokrati. Nu har väljarna sagt sitt. Man har röstat på de partier som man tror har det bästa botemedlet på de problem som vi står inför, och sedan får vi ett resultat. Och det är utifrån det valresultatet som olika partier får igenom olika delar av sin politik, inte i första hand beroende av hur vi röstar här i dag. Hur vi röstar här i dag är en konsekvens av hur väljarna röstade den 11 september. Jag ville ha detta sagt, herr talman.

Vi dras med allvarliga problem i Sverige i dag. Vi har en orolig och osäker omvärld, mycket mer osäker än på länge. Vi har ett osäkert ekonomiskt läge. Vi har en energikris med närmast overkliga el- och drivmedelspriser. Vi har kriminalitet med gängvåld och skjutningar. Vi har segregation, splittring och polarisering. Vår välfärd utmanas av inflation, arbetsbrist och demografi.

Delar av detta kan man naturligtvis skylla omvärlden för. Det har inte minst den avgående regeringen varit bra på att göra under hela valrörelsen. Men i allra högsta grad vilar ett tungt ansvar på de senaste decenniernas regeringar, från vänster till höger, de regeringar som har styrt vårt land. Misskötseln har varit påtaglig, precis som bristen på krisinsikt, konsekvenstänkande och verklighetsförankring. Detta har vi medborgare i Sverige fått lida svårt för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prövning av förslag till statsminister

Men äntligen, herr talman, har väljarna röstat för en ny riktning, en ny start för Sverige. Nu är det viktigt att vi får en stabil regering på plats; en regering med en stabil parlamentarisk förankring. Vi hade gärna sett en majoritetsregering. Det vore bra för Sverige efter många år med svaga regeringar. Samtidigt har jag och mitt parti under hela valrörelsen varit oerhört tydliga med att det är sakpolitiken som måste stå i centrum. Det är vad regeringen gör som är det viktiga, inte hur regeringen ser ut.

Nu finns det ett regeringsunderlag som är överens om riktningen för Sverige, som klarar av att komma överens i de svåra frågorna för att klara de utmaningar vi står inför och som har möjlighet att ge Sverige den nödvändiga nystarten. Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har hittat en väg framåt.

Vi är nu överens om kriminalpolitiken. Brottsligheten ska tryckas tillbaka. Tryggheten ska öka. Brottsoffer ska ges upprättelse.

Vi är överens om invandringspolitiken. Det måste ske ett paradigmskifte från ansvarslöshet och kravlöshet till ordning och reda, rimlighet och sunt förnuft.

Vi är överens om energipolitiken. Vi har haft en regering som har slagit sönder världens kanske bäst planerade energisystem; ett mer eller mindre fossilfritt energisystem har slagits i spillror. Där blir det nu möjligt att långsiktigt återuppbygga stabiliteten.

Vi är också överens om väsentliga delar av välfärden, om riktningen för skolan, om riktningen för vården, om äldres ekonomiska villkor. Vi är överens om att behålla a-kassan på nuvarande nivå. Det är alldeles riktigt att Sverigedemokraterna har en helt avgörande roll i detta som största parti bland de fyra i regeringsunderlaget och som en parlamentarisk garant för den regering som ska tillträda.

Vi är redo, herr talman, att släppa fram en ny regering eftersom vi genom förhandlingar har förvissat oss om att det är en regering som kommer att göra tillräckligt mycket av det som är nödvändigt för att kunna bryta och vända utvecklingen.

Vi är också redo att ta ansvar i de delar där vi har kommit överens med den tillträdande regeringen. Vi kommer att agera lojalt, och vi kommer att hedra den uppgörelse som har slutits. Det gäller också i övriga delar. I sådant som inte omfattas av vårt samarbete kommer vi att agera som övriga partier i riksdagen, det vill säga söka brett stöd för vår politik och för våra förslag.

Sverige har i elfte timmen äntligen fått en ny chans. Det är med anledning av detta, med både glädje och tillförsikt, som den sverigedemokratiska riksdagsgruppen i dag kommer att rösta ja till Ulf Kristersson som statsminister.

(Applåder)

I detta anförande instämde Pontus Andersson, Tobias Andersson, Ludvig Aspling, Sara-Lena Bjälkö, Bo Broman, Dennis Dioukarev, Staffan Eklöf, Mikael Eskilandersson, Josef Fransson, Ann-Christine From Utterstedt, Jörgen Grubb, Fredrik Lindahl, Linda Lindberg, Angelica Lundberg, Adam Marttinen, Thomas Morell, Eric Palmqvist, David Perez, Patrick Reslow, Michael Rubbestad, Jessica Stegrud, Robert Stenkvist, Jimmy Ståhl, Johnny Svedin, Sven-Olof Sällström, Björn Söder, Per Söderlund, Victoria Tiblom, Eric Westroth och Markus Wiechel (alla SD).