Fru talman! Jag vill också börja med att tacka Niklas Sigvardsson för möjligheten att debattera folkbildning och folkhögskolans tuffa situation.

Vi är båda från Jönköpings län, där vi har inte mindre än nio folkhögskolor som utbildar vårdbiträden, undersköterskor, sågverksoperatörer, socialpedagoger, personliga assistenter, dataspelsutvecklare, hälsocoacher och författare - bara för att nämna några av alla de utbildningar som faktiskt erbjuds på folkhögskolor i vårt län.

Folkhögskolorna spelar en oerhört viktig roll för kompetensförsörjningen och människors möjlighet att växa i hela landet. Folkhögskolor drabbas likt andra verksamheter och företag hårt av kostnadskrisen - av ökade energipriser, räntor och matkostnader. Samtidigt fick folkhögskolorna minskade anslag när regeringens budget för 2023 gick igenom. Och precis som det är i resten av samhället riskerar detta att drabba dem som redan har det tuffast. Det drabbar dem allra hårdast.

På folkhögskolorna finns en stor andel deltagare som har någon form av funktionsvariation, till exempel en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller en annan psykisk funktionsnedsättning.

Många som har haft svårt att finna sig till rätta i det ordinarie skolsystemet, som inte fixat gymnasiet eller som varit hemmasittare under stora delar av sin skoltid pluggar i dag på folkhögskola på allmän kurs eller en yrkesutbildning där de får bättre och mer anpassat stöd.

Folkhögskolan är en viktig annan väg till jobb och vidare studier. Mer än en tredjedel av dem som enligt Folkbildningsrådets statistik blev behöriga till högre studier genom studier på allmän kurs 2018-2019 hade någon form av funktionsvariation.

För att folkhögskolorna ska kunna fortsätta erbjuda ett bra stöd till dem som har funktionsvariationer finns det särskilda medel inom folkbildningsanslaget, men det räcker långt ifrån till de insatser som folkhögskolorna faktiskt gör för att deltagarna ska klara sin utbildning.

Detta är en del av vad folkhögskolorna bidrar med och som de skulle kunna göra mer av om de fick förutsättningarna. Om inte regeringen agerar riskerar vi nu, i detta ansträngda ekonomiska läge, att färre får ta del av det stöd och den alternativa väg som folkhögskolan erbjuder dem som behöver det allra mest.

Jag undrar likt mina kollegor vad statsrådet tänker vidta för åtgärder för att säkra den andra väg till jobb och vidare studier som folkhögskolan i dag är för många med funktionsvariationer och för att skapa en framtidstro bland våra folkhögskolor.